Bakom fasaden på ett av Sveriges mest snabbväxande oberoende kulturmagasin finns varken ett luftigt kontor, en redaktion på Östermalm eller ett helt team av skribenter.
Det finns bara jag, i en lägenhet i Stockholm.
Utifrån ser Gritty Galore ut som en ren framgångssaga med över 78 000 följare och tiotals miljoner visningar. Men bakom kulisserna styrs allt av en helt annan verklighet.
Jag lever med agorafobi.
ör den som inte vet vad det innebär är det lätt att avfärda det som lite ”social skygghet”. I verkligheten är det en fängelsehåla utan galler. Det finns dagar då tröskeln till min egen ytterdörr känns som en oöverstiglig bergsvägg.
Ur den isoleringen föddes Gritty Galore.
När ensamheten blir för kompakt och väggarna drar ihop sig, blir skrivandet min enda öppna linje ut till omvärlden. Jag byggde den här plattformen för att jag var tvungen att skapa ett eget rum. Ett rum där jag inte behövde be om ursäkt för vem jag är, hur jag mår eller vad jag tänker.
Men det handlar inte bara om mig.
Jag såg ett medielandskap som blivit alltmer strömlinjeformat, ängsligt och polerat. Alla ska tycka likadant, se likadana ut och uttrycka sig med samma validerade ord.
Jag byggde Gritty Galore för er. För de missanpassade, de isolerade, de som söker det äkta, det obehagliga, det vackra i det trasiga och det som inte har passerat fem olika PR-filter innan det publiceras.
Min regel har alltid varit enkel: Det som censureras någon annanstans, hittar du här.
Att bygga detta helt själv, samtidigt som man kämpar mot sin egen kropp och hjärna, är brutalt. Särskilt när man är beroende av gigantiska techbolag. Ena dagen har du miljoner i räckvidd, nästa dag ändrar de en algoritm och stryper tillförseln.
Det är därför den här sajten finns. Det är därför jag samlar er här, direkt, utan mellanhänder.
Gritty Galore är inte ett kommersiellt mediabolag med en redaktion på Östermalm. Det är en mans kamp mot sin egen isolering, omvandlad till ett kompromisslöst kulturmagasin.
Tack för att du läser. Tack för att du finns på andra sidan skärmen. Du anar inte hur mycket det betyder.
