1994 bestämde sig den ryske konstnären Oleg Kulik för att bli en rabiessmittad hund på gatan. Metallkedja runt halsen, Alexander Brener i andra änden och en folkmassa med kameror redo.
Kulik sprang mot folk, hoppade på bilar och bet åskådare. Det här var alltså konstvärldens motsvarighet till att någon skriver ”jag är inte som andra” i sin Tinder-profil och sedan bajsar på någons uppfart.
Det intressanta är att Kulik faktiskt hade en poäng. Verket Mad Dog handlade om den västerländska bilden av det östeuropeiska samhället som förtryckt, instängt och kontrollerat. Hunden blev en symbol för ett samhälle som hållits i koppel och till slut exploderar i aggression.
Alexander Brener håller i kopplet medan Kulik löper amok. Det är nästan poetiskt. En man försöker hålla ordning på en annan man som har bestämt sig för att civilisationen är överskattad.mDet påminner om konstvärlden i allmänhet. En person gör något fullständigt obegripligt, en annan håller i kopplet och resten av rummet låtsas förstå.
Jag har själv tillbringat tillräckligt mycket tid på att betrakta människor och deras märkliga beteenden för att förstå att det inte alltid är den som skriker högst som är galnast. Ibland är det människorna runt omkring som står alldeles stilla och försöker se intellektuella ut medan något fullständigt vansinnigt pågår framför dem.
Skillnaden mellan en konstperformance och ett sammanbrott verkar ofta vara att någon har skrivit en pressrelease i förväg.
Och det är väl det fina med Mad Dog. Kulik tar den västerländska blicken på Östeuropa och förvandlar den till en fysisk konfrontation. Ni tror att vi är vilda djur? Då ska ni få se hur ett vilt djur beter sig.
Men han avslöjar också något om publiken. Vi vill gärna komma nära faran, så länge vi kan betrakta den genom en kameralins och sedan gå hem och berätta att vi varit med om något viktigt.
Vi vill ha revolution, men helst med bra ljusförhållanden. Vi vill ha kaos, men inte på våra egna kläder. Vi vill se civilisationens sammanbrott, men gärna med garderob och ett glas vitt efteråt.
