Okej, låt mig ta er med på en tidsresa tillbaka till 80-talets New York, när AREA var the place to be, eller THE place to never quite understand what the hell just happened. Tänk er att Andy Warhol och Salvador Dalí fått ett kärleksbarn på syra, och plötsligt exploderade i en ravefest… i helvetet. Ja, det var AREA.
Och inbjudningarna? Du fick ett råttskelett i posten med en lapp: “Tema ikväll: Confinement”. Man behövde en tarotkortläsare och en exorcist bara för att förstå om man var på gästlistan. Men alla kom! Warhol, Madonna, Keith Haring, Jackie Kennedy. Tänk att stå i baren och höra Jean-Michel Basquiat beställa en Long Island Ice Tea, medan Keith Haring ritar streckgubbar på din rygg med en spritpenna.
AREA var raka motsatsen till Studio 54:s bling och glamour. Det var inte bara en klubb. Det var ett konstprojekt som råkade ha en bar. AREA var som om konstvärlden snortade nattliv och aldrig nyktrade till. Där DJ:n kunde vara en naken man i gasmask som spelar sin avföring på vinyl.
Så nästa gång du går till Trädgården eller någon annan hip klubb där drinkarna kostar mer än din själ och DJ:n heter något som ”DJ Fjärilslarv”, tänk på AREA. Där festen var performance, publiken var konstverk, och toaletterna vägrade definiera sig själva.
Dolph Lundgren och Grace Jones
