Miu Miu har släppt sin julkampanj. Jingle Bells spelas, Gigi Hadid poserar bland vintagemöbler och plyschdjur.
Fotografen Tina Barney har skapat en drömlik julvärld i ett överklassradhus. Det är så borgerligt att till och med julgranen ser ut att ha ärvt fastigheten.
Och Miu Miu kallar det satir.
Det är underbart när lyxmärken driver med överklassen genom att sälja överklassens garderob till överklassen.
Kampanjen bjuder på återvunna stickade plagg, skräddarsydda kostymer, sidenklänningar och leopardmönstrade jackor. Maskulint möter feminint, lantligt möter lyxigt, praktiskt möter överflödigt. En garderob som vägrar definiera kvinnlighet.
Sedan har vi accessoarerna. Beau, Vivant, Arcadie och Wander. Väskor i krokodilpräglat kalvskinn och festliga röda och silverfärgade nyanser.
Krokodilpräglat kalvskinn. Det är ändå en fantastisk formulering. Man vill ha krokodilens attityd men kalvens klimatpåverkan, eller tvärtom.
Det är inte avslappnad elegans. Det är ekonomiskt oberoende som cosplay.
Miu Miu vill att vi ska förstå att uppklädning är en lek, att regler är till för att brytas och att identitet inte behöver följa några fasta normer.
Vilket är fint. Verkligen. Men när kläderna kostar så mycket blir leken ungefär som Monopol, fast en spelare äger alla gator och de andra får stå utanför och titta genom skyltfönstret.
Och det är kanske kampanjens verkliga julbudskap: alla får vara med. Alla får vara pojkaktiga, feminina, eleganta, rebelliska och respektlösa.
Så länge de har råd med entréavgiften.
