Stockholmspolisen 1980. Fredagkväll. Sprit, slagsmål och en samhällsvision om att Sverige skulle bli ett idealt samhälle bara alla reste sig tillsammans.
Uffe och Åke rullar ut. De har uniform, batong och den där klassiska svenska myndighetstron: det kommer gå åt helvete, men vi har fyllt i rätt blankett.
Första fyllot har redan glömt var han bor. Polisen frågar om han druckit 3,75. Sen blir det våld mot tjänsteman. Uffe ropar efter förstärkning som om han beställt hämtmat.
Och efter passet? Skilsmässor, ensamhet och ett umgänge som nästan uteslutande består av andra poliser.
De lever i en liten snövärld, säger de. Ja, det är klart. Jobbar man varje fredag med Sveriges fyllon börjar man väl till slut undra om det finns någon nykter människa kvar.
Det sorgligaste är ändå slutet. Polisen känner sig övergiven av både myndigheter och allmänhet, men drömmer fortfarande om ett idealt samhälle.
Det är svensk optimism 1980: två poliser, ett slagsmål och en vision om att utrota knarket.
