The Haçienda hade FLESH, en queerklubb där folk krossade könsnormer på dansgolvet 1991. I dag krossar folk normer genom att köpa en unisex-T-shirt för 4 000 spänn.
Peter J Walsh fotograferade människor som festade, flirtade och klädde av sig. I dag hade någon filmat allt till TikTok och lagt på en rabattkod.
FLESH föddes ur AIDS-kris, aktivism och housemusik. Det var politiskt, livsviktigt och framför allt roligt. Tänk att en nattklubb kunde vara både motståndsrörelse och skönhetstävling.
Nu samlas bilderna i en fotobok, med en introduktion av medgrundaren Paul Cons och den ursprungliga logotypen på ett obi-band.
Jag tänker på hur mycket klubbkulturen har förändrats. Förr kunde man gå ut och möta människor som såg ut att ha rymt från sex olika subkulturer och en mindre brand på en teaterhögskola.
I dag står folk i ett mörkt rum och filmar sig själva med blixten på. DJ:n spelar en låt som alla redan har hört på TikTok, och någon i hörnet försöker fånga kvällen i 4K.
Det är inte en fest längre. Det är en produktionsdag för personligt varumärkesbyggande.
FLESH hade åtminstone vett att vara en balsal, ett bubbelbad eller en skönhetstävling när andan föll på. I dag hade någon startat ett möte om vilket av dessa koncept som bäst överensstämde med varumärkets strategiska positionering.
Och det är därför Peter J Walshs bilder är viktiga. De påminner folk om något som dagens kultur gärna glömmer: att frihet inte bara handlar om rätten att vara sig själv. Det handlar också om rätten att vara sig själv på ett sätt som får grannarna att ringa störningsjouren.
Och om det inte längre finns någon som tycker att du är lite för mycket, då kanske problemet inte är att du tar för stor plats.
Kanske är det bara festen som har blivit för liten.
