Har du någonsin stått i ett rum fullt av människor och känt dig helt ensam? Som att du lever i en parallell värld medan andra snubblar runt, bärande på illusioner och sväljer vad som helst utan att tveka.
Du blir den som märker när kejsaren är naken, medan alla andra applåderar hans magnifika dräkt. Du ser manipulationen bakom de vackra orden, cynismen bakom de varma leendena.
Kanske är det vår gåva till världen, att vara de vakna, även när det gör ont. Att välja den svåra sanningen framför den bekväma lögnen. Att vara vaken betyder inte att du har alla svar.
Tvärtom, det betyder att du slutat nöja dig med enkla svar. Du har lärt dig att leva med osäkerhet, att hålla motstridiga sanningar i samma andetag, att säga ”jag vet inte” när alla andra låtsas veta.
För dig som också känner den här ensamheten, jag ser dig. Det är en ensam väg att gå. Jag vet hur det är att längta efter att bara kunna blunda igen, att slippa se alla sprickor i fasaden.
Sanningen är inte alltid vacker. Men den är alltid äkta. Och det är mer värt än alla vackra lögner världen kan erbjuda.
