Japansk undergrounddans, snöstormar, kvinnlig mystik och en grupp som verkar ha bildats någonstans mellan en exorcism och en kulturpolitisk protest.
Den kvinnliga dansgruppen heter Suzuran Party. De håller till uppe bland snötäckta berg i norra Japan.
De dansar Butoh. En japansk avantgardistisk dansform där kroppen förvrids, ansiktet målas vitt och rörelserna ser ut som om skelettet försöker lämna kroppen utan att fråga först.
Gruppen grundades av Bishop Yamada och Yukiko Yuki, även kallad Nordens dansdrottning.
Och så kommer den här boken från 1981. Fem års fotografier, skisser och texter. Svartvitt, färg, glansigt, matt. Full bleed-tryck.
Men jag gillar det. Verkligen. Det finns något underbart kompromisslöst med människor som bestämmer sig för att skapa konst som inte behöver vara begriplig, trevlig eller ens särskilt inbjudande.
Det är det jag saknar ibland. Konst som inte försöker sälja in sig själv. Konst som inte ber om ursäkt för att den existerar.
En grupp kvinnor i ett snötäckt japanskt landskap 1981, som dansar som om världen redan har gått under.
Och resten av oss sitter 45 år senare och försöker få algoritmen att förstå att vi också har en själ.
Det är kanske det verkligt mörka i den här historien.


























