Det finns fotografer som dokumenterar människor. Och så finns det Yoshihiro Tatsuki, som tydligen bestämde sig för att dokumentera Mariko Kaga så intimt att kameran nästan borde ha fått en egen terapeut.
Private från 1971 är en hel samling privata porträtt och nakenbilder av den japanska skådespelerskan. I färg och svartvitt. En kultklassiker. Joyful and intimate, står det. Det är en väldigt elegant omskrivning för att någon har fotograferat en annan människa utan att lämna särskilt mycket åt fantasin.
Det är också något fascinerande med gamla fotoböcker. De marknadsförs som om fotografen fångat ett unikt ögonblick av mänsklig närhet.
Men samlaren köper dem av exakt motsatt anledning: för att ha något på soffbordet som får gästerna att känna att de kommit hem till en person som vet betydligt mer om japansk filmhistoria än vad som är socialt hälsosamt.
Och där står man med ett glas vin och försöker avgöra om man ska fråga om fotografisk komposition eller om man borde ringa någon.
Det är kanske den finaste gränsen mellan konst och besatthet. Den ena personen kallar det en intim studie av kvinnlighet. Den andra har köpt en bok med nakenbilder och ställt den bredvid en monografi om Helmut Newton.
Men jag ska inte döma. Fotohistoria är viktig. Japansk filmhistoria är viktig. Och Mariko Kaga är en intressant del av den.
I slutändan är skillnaden mellan en snuskgubbe och en konstsamlare tydligen att den ena bläddrar med ena handen och den andra har ett kvitto från ett specialiserat galleri.
KÖP BOKEN HOS PINAKOTHECA.COM
