Stackars Ted. Man vill bara krama om honom när man ser den här intervjun i Kosmopol från 1992.
Ted Gärdestad ska göra comeback efter tio år och programledarna är nästan chockade: ”Du är tillbaka!”
Sedan dyker frågan upp: ”Har du kontakt med Harpo?” Som om alla som hade en hit på 70-talet träffas varje tisdag och spelar minigolf.
Och frågan: ”Kommer den nya skivan låta modern?” Hur ska han veta det? Han har inte spelat in den än. Det är som att fråga en kock om efterrätten smakar gott innan ugnen ens är påslagen.
Intervjuaren anstränger sig verkligen för att få fart på samtalet. ”Rocktåget hyllar dig! Plura spelar dina låtar! Hur känns det?” Ted: ”Det är roligt.”
Han svarar, men endast precis så pass mycket att man inte kan beskylla honom för att vara otrevlig.
Det fina är ändå att publiken hade väntat i tio år. Tio år! I dag räcker det att en artist inte postar något på Instagram på tre dagar för att rubrikerna ska ljuda: ”Har han lämnat musiken?”
Och när han väl tog steget stod både de trogna fansen och ungdomarna där och stämde in i sången. Det är ganska häftigt.
Musik har den förunderliga förmågan att överleva modetrender, frisyrer och usla intervjuer. Den bara dröjer sig kvar.
