Dubai Fashion Week. Våren 2027. Picasso Institute Middle East gör sin debut på catwalken med 47 looks skapade av 23 studentdesigners.
Temat är ”Sustainable Futurism and Modern Craft”.
Det är en ganska ambitiös titel. Hållbar futurism. Dubai. En stad där man byggt ett skidberg mitt i öknen och där luftkonditioneringen förmodligen har en större klimatbudget än ett mindre europeiskt land.
23 studenter har arbetat under Ammar Haffars kreativa ledning, med Bernard Jabbour som handledare. Och det är faktiskt kul att se en utbildningsinstitution ta plats på en internationell modevecka.
Kollektionen blandar indiskt kulturarv med karibiska influenser. Draperade resortplagg, skräddade separata delar och handmålade prints.
Jag gillar det. Någon har faktiskt suttit och gjort något med händerna.
Men jag fastnar vid begreppet hållbar futurism.
Modebranschen älskar att kombinera två ord som egentligen borde sitta i varsitt förhörsrum. Hållbarhet och konsumtion. Framtid och överproduktion. Man säljer in en grön vision samtidigt som man släpper en ny kollektion innan den förra ens hunnit bli omodern.
Men Picasso Institute Middle East har åtminstone något konkret att visa upp: 47 looks, flera kulturella referenser och hantverk som faktiskt syns.
Men en sak återstår: om framtidens mode ska vara hållbart kanske vi måste börja med att sluta producera kollektioner som om planeten hade en obegränsad returrätt.
47 looks. 23 designers. En hållbar framtid.
Och någonstans i Dubai står en luftkonditionering och arbetar övertid för att hålla visionen vid liv.
