Det här med personlig annonsering är fascinerande. Internet vet precis allt om mig. Google vet vad jag söker på, Meta vet vilka jag följer, Instagram vet vad jag tittar på, och algoritmerna har förmodligen en ganska detaljerad bild av min personlighet.
Ändå får jag reklam för en laserkeps. En LASERKEPS!
Vad är det för jävla analysavdelning som sitter och jobbar med mig? Har de dragit slutsatsen att jag är en skallig rymdvarelse med håravfall och ett hemligt intresse för industriell belysning?
I 25 år har vi fått höra: ”Om tjänsten är gratis är det du som är produkten.” Google är värt biljoner. Meta är värt biljoner. Allt bygger på att de samlar in våra personuppgifter och säljer dem till annonsörer.
Men till vem?!
Jag har varit på internet sedan det fortfarande såg ut som en kommunal hemsida från 1998. Jag har mer skärmtid än vad som är medicinskt försvarbart. Jag har lämnat så mycket digital information efter mig att NSA borde kunna göra en dokumentärserie i sex delar om mitt liv.
Och vad får jag tillbaka? En annons för ett obegripligt mässingsföremål. Facebook visar mig mediciner jag inte använder, sjukdomar jag inte har och behandlingar jag inte behöver.
Och det märkligaste är att annonseringen faktiskt fungerar ibland. Jag söker på ett kylskåp, köper ett kylskåp och sedan förföljer internet mig med kylskåp i en vecka.
Jag har redan köpt det! Vad tror ni ska hända? Att jag ska köpa ett till? Ska jag starta ett kylskåpsmuseum?
Det är som att en försäljare följer efter en ut från Elgiganten och fortsätter ropa priser genom brevinkastet.
Och det är det som är så fascinerande. De har miljarder datapunkter om oss, men kan uppenbarligen inte skilja mellan en människa och en slumpgenerator.
Vi lever i historiens mest avancerade övervakningssamhälle. Och ändå är det ingen som vet vad jag vill köpa.
Det är nästan imponerande. De har byggt historiens största spionorganisation och resultatet är reklam för en laserkeps.
