Det finns något vackert med att Bottega Veneta har upptäckt Mumintrollen. Tove Jansson skapade en värld om naturen, ensamheten, friheten och människans märkliga behov av trygghet.
Bottega Veneta har tittat på samma värld och tänkt: Det här skulle göra sig fantastiskt i italienskt nappaläder.
Muminmammans randiga förkläde har blivit en handväska. Muminhuset har blivit läderaccessoarer. Det är inte längre bara ett randigt förkläde. Det är ett randigt förkläde med italienskt hantverk och en guldfärgad knut.
Det mest absurda är nästan att Bottega har gjort Snusmumriken till kollektionens mest arbetsintensiva objekt. En handvirkad figur i läder som tar flera dagar att färdigställa.
Snusmumriken, som är själva symbolen för att inte äga mer än man kan bära på ryggen, har nu blivit ett exklusivt samlarobjekt för människor som behöver en separat garderob till sina accessoarer.
Men det finns också något nästan genialiskt i själva hantverket. Bottega Veneta har åtminstone förstått att man inte behöver trycka ett stort Muminansikte på en väska för att sälja en sagovärld.
Man kan väva in berättelsen i materialet, gömma originalomslaget till Kometen kommer i en innerpåse och låta kunden upptäcka referensen själv.
Det är väldigt exklusivt. Ingenting säger diskret lyx som att behöva öppna sin väska och förklara för någon att insidan föreställer en litterär katastrof från 1946.
Och någonstans i Mumindalen sitter Tove Jansson och tittar ner på hela spektaklet.
Hon skapade en värld där man kunde vara udda, fri och lite missanpassad utan att behöva be om ursäkt.
Nu har Bottega Veneta gjort den världen till en exklusiv livsstilsprodukt.
