Mango har bestämt sig för att 80-talet ska komma tillbaka. Inte för att vi saknar det, utan för att det tydligen finns en outnyttjad marknad för axelvaddar, päls och människor som ser ut att ha fått sparken från Dynasty.
Alex Consani frontar deras nya festkollektion SELECTION. Kampanjen är fotograferad av Nadia Lee Cohen och utspelar sig i någon sorts alternativ verklighet där alla är stenrika, lätt psykotiska och har en personlig frisör på jour.
Kollektionen innehåller pälsrockar, glittriga miniklänningar, djurprint och axelvaddar. Alltså kläder som får en att se ut som en skilsmässa mellan en oljemiljardär och en nattklubb i Marbella.
80-talets glamour! En fantastisk epok. En tid då människor kunde ha mer tyg på axlarna än på resten av kroppen. Och nu ska vi tillbaka dit. Fast med hållbarhet, medveten konsumtion och en QR-kod i tvättrådet.
Nadia Lee Cohen står bakom kameran, vilket är ett utmärkt val. Hennes bildvärld ser alltid ut som en amerikansk reklamfilm som spårat ur efter att någon blandat Valium med champagne.
Och så lanserar Mango projektet Mango Visions, där kreativa och kulturella röster får sätta sin prägel på kollektionerna.
Mango Visions. Det låter som en optikerkedja som har börjat sälja festkläder.
Men det är ändå intressant hur modeföretagen numera måste uppfinna ett helt kulturprojekt för att sälja en röd miniklänning.
Förr räckte det med en modell, en fotograf och en prislapp. Nu behöver man ett kreativt ekosystem, fyra internationella personligheter och ett pressmeddelande som låter som en ansökan till Konstfack.
Jag saknar nästan den gamla ärligheten. ”Här är en klänning. Den är röd. Köp den.”
Och Alex Consani får naturligtvis bära hela den här nostalgiska cirkusen med ett leende. Hon är en modern It-girl i en värld som desperat försöker återuppfinna gårdagen.
Men det finns något ganska underbart i det också. Mode ska vara överdrivet. Det ska vara fåfängt, teatralt och fullständigt orimligt ibland.
Jag vill inte se ännu en beige människa i en minimalistisk ullrock som berättar att plagget är inspirerat av tyst lyx.
Ge mig pälsen. Ge mig glitter. Ge mig axelvaddar stora nog att blockera en nödutgång.
Vi har haft tillräckligt många år av diskret lyx. Nu vill jag se någon komma in på en fest och se ut som om hon äger byggnaden, har mördat börsen och är på väg att ärva halva Hollywood.
