Patrick Stewart har precis gått bort, och filmvärlden har förlorat en skådespelare som lyckats spela allt från rymdkapten till mutantprofessor och nynazist. En ganska bred meritlista för en man med samma frisyr i nästan varje roll.
I Star Trek bekämpade han Borg. I Dune sprang han runt som vapenmästare åt familjen Atreides. I X-Men lärde han mutanter att acceptera sig själva. Och i Green Room spelade han ledaren för en nynazistisk grupp som hamnar i konflikt med ett punkband.
Det är en märklig karriär. Ena dagen räddar han mänskligheten, nästa dag försöker han utplåna den.
Men det är just det som gjorde Stewart så bra. Han kunde leverera Shakespeare med samma auktoritet som han kunde hota ett gäng punkare i Oregon.
Och nu är han borta. Kaptenen har lämnat bryggan. Engage har blivit disengage.
