Det finns människor som skriver en låt och får betalt. Sedan finns det Paul McCartney, som skrev några låtar på 60-talet och fortfarande får betalt varje gång någon stackare spelar Hey Jude på en karaokebar i Thailand.
Paul McCartney är numera dollar miljardär. 1,4 miljarder dollar. Han är världens tredje rikaste musiker. Efter JAY-Z och Taylor Swift.
Det måste kännas märkligt för Paul. Han började i ett band där fyra killar delade på en mikrofon och slutade i en värld där Taylor Swift är rikare än honom. Det är nästan som att bli omsprungen av sitt eget barnbarn på ett maraton.
Och vad har Paul gjort med sina pengar? Han äger rättigheter, förlag, fastigheter och konst av Picasso och Magritte. Själv sitter man med en gammal Sonic Youth-affisch från 1987 och hoppas att den ska finansiera pensionen.
Han har också lyckats behålla rättigheter till sitt eget låtskrivande. Något som är särskilt imponerande med tanke på att musikindustrin historiskt sett har behandlat artister ungefär som en pantbank behandlar någon som kommer in med en trasig klocka.
Och tänk att vara Paul McCartney och gå runt hemma. Du passerar en tavla av Picasso, tittar ut genom fönstret över en av dina fastigheter och får plötsligt lust att spela lite musik.
Du sätter dig vid pianot. Let It Be. Och varje gång du spelar den får du royalties.
Det är den ultimata formen av passiv inkomst. Jag har passiva inkomster också. De är bara passivt frånvarande.
Missa inte BBC dokumentären om Sir Pauls försvunna bas. Kan ses här!
