Året är 2008 och Jan Josefsson ska ta tempen på en brännande fråga: Jagar den svenska polisen kändisar för knark? Startskottet är fallet Busta Rhymes.
Polisen har slagit till mot honom, men Busta vägrar köpa det. Han känner sig kränkt och landar i en smått osannolik slutsats: ”Jag tar den här fighten i Debatt.”
Det här är alltså Busta Rhymes. En av världens absolut största rappare. Han har flugit hela vägen från Brooklyn och är redo att bänka sig gentemot Jan Josefsson för att rensa luften.
Men precis när det är dags sätter skivbolaget ner foten: ”Nej.” Busta var helt inställd på att möta svensk television, svensk polis och Janne själv.
Det mest absurda i hela historien är att Busta genuint ville dyka upp. Han var inte där för att ducka. Han ville konfrontera vad i hela friden den svenska polisen höll på med.
Samtidigt sitter Jan Josefsson i studion, helt ovetande, och kliar sig i huvudet: ”Vem fan är Busta Rhymes?”
