Genesis P-Orridge var frontfigur i Throbbing Gristle och Psychic TV. En människa som tittade på samhällets regler och tänkte: Det här behöver vi sabotera. Helst med elektronik, ockultism och kroppsliga ingrepp.
Vanliga människor går igenom en medelålderskris och köper en motorcykel. Genesis startade ett konstnärligt projekt för att omforma sin egen kropp och identitet tillsammans med sin partner Lady Jaye. Det är skillnaden mellan att ha en dålig vecka och att göra hela sin existens till ett avantgardistiskt angrepp på verkligheten.
Och så Throbbing Gristle. Ett band som låter som om någon har kopplat en industrifläkt till en förstärkare medan resten av gruppen försöker kontakta de döda genom en trasig faxmaskin. Det var industriell musik innan industriell musik blev något som folk använde för att känna sig lite farliga på Berghain. Throbbing Gristle ville inte att du skulle dansa. De ville att du skulle ifrågasätta varför du över huvud taget hade en kropp, ett hem och en fungerande uppfattning om verkligheten.
Sedan kom Psychic TV, där Genesis blandade musik, performancekonst och ockultism. Andra musiker ville ha en hit på topplistan. Genesis ville undersöka om topplistan var en del av en större konspiration. Och med tanke på hur musikindustrin fungerar i dag, med algoritmer, streamingbolag och skivbolagsdirektörer som pratar om autenticitet medan de beställer fokusgrupper, kanske Genesis inte var så långt ute och cyklade ändå.
Det är också därför dokumentären S/He Is Still Her/e är intressant. Den följer Genesis under det sista levnadsåret, när leukemin blivit en obeveklig verklighet och kroppen, som varit ett av livets främsta konstnärliga verktyg, börjar sätta sina egna gränser.
Det måste vara en särskilt brutal ironi för någon som ägnat ett helt liv åt att utmana vad en kropp är. Du kan manipulera identitet, provocera en hel kultur och försöka omdefiniera människan. Men biologin kommer till slut in i rummet utan att ha läst ditt manifest.
Cancer är fullständigt ointresserad av din konstnärliga vision. Den har ingen respekt för ditt arv, ditt Instagramkonto eller hur många gånger du har revolutionerat undergroundscenen. Och där blir dokumentären mer än en berättelse om en provokatör. Den handlar om vad som återstår när provokationen inte längre kan skydda dig från verkligheten.
Det finns något sorgligt i att se en person som ägnat livet åt att vägra vara begriplig försöka sammanfatta sitt liv när tiden håller på att ta slut. Samtidigt finns det något oerhört konsekvent i det. Genesis tänkte inte plötsligt bli en välkammad kulturpersonlighet bara för att döden stod i dörren.
Dokumentären är regisserad av David Charles Rodrigues, med arkivmaterial och reflektioner från ett liv som vägrade följa manus. Till och med Genesis sista kapitel blir alltså en film. Vissa människor lämnar efter sig ett fotoalbum. Genesis lämnade efter sig ett helt universum av ljud, bilder, idéer och obekväma frågor.
Det är också en påminnelse om hur undergroundkulturen fungerar. Först blir någon utskrattad, sedan blir personen kontroversiell, därefter inflytelserik och till sist föremål för en auktoriserad dokumentär som visas för människor som gärna vill upptäcka hur farliga de själva hade kunnat vara om de fötts fyrtio år tidigare.
Men det fina med Genesis P-Orridge är att det fortfarande inte går att städa upp efter dem. Du kan göra dokumentären, katalogisera arkivmaterialet och skriva en prydlig biografi. Men du kan inte enkelt förvandla ett livslångt angrepp på normerna till en inspirerande presentation med tre lärdomar och en snygg PowerPoint.
Titeln säger S/He Is Still Her/e. Och på något sätt känns det rätt. Genesis är inte längre här rent fysiskt, men deras idéer fortsätter att hemsöka musiken, konsten och alla som tror att identitet är något man får tilldelat vid födseln och sedan ska vara tacksam för.
Det är ett ganska imponerande eftermäle. De flesta av oss hoppas att någon ska minnas oss när vi är borta. Genesis P-Orridge lyckades med något betydligt mer besvärligt: att fortfarande vara närvarande i rummet när alla andra försöker gå vidare.
