Jag hörde precis det här bandet, Chinese American Bear… och jag måste bara säga: det låter som om någon bara kastade ihop tre random ord och sa ”Perfekt! Det här blir ett coolt indieband!”. Kinesisk? Amerikansk? Björn? Jajamen!
Det är som att de snurrade på ett lyckohjul med nationaliteter, djur och indie-vibbar. Och deras musikstil… de kallar det ”quirky, retro mando pop-rock”.
Jag älskar hur specifikt men ändå oklart det är. ”Retro mando pop-rock” låter som något du hittar längst bak på en second-hand-butik – bredvid en trasig vinylspelare och en T-shirt med en ironisk katt på.
Men här är min favoritdel: Deras live-show beskrivs som ”en punkshow för småbarn”. Vänta lite… en punkshow för småbarn?! Vad betyder det ens? Är det ett mosh pit där folk slår varandra med gosedjur? Är det någon som stagedivar rakt ner i en hög med ballonger? Jag vill se det här!
De skriver låtar som inte är ”för seriösa” men ”matälskande”. Alltså, jag har hört om låtar om kärlek, sorg, revolution… men mat? Är det här framtiden för musik? Ska nästa stora pophit heta ”Jag älskar tacos”?
Och de har över en miljon streams! En miljon! Jag kan knappt få min mamma att spela min spellista, och de här två sitter i sin hemmastudio i Seattle och bara *boom*, internationell succé.
Så vem vet? Snart kanske vi alla är på en festival där folk stagedivar in i en hög av gosedjur medan de sjunger en låt om dumplings. Och ärligt talat… jag är *så* redo för det.
