Nordnytt 1990. En man har överlevt fyra dygn i snöstorm, förlorat en hand och återvänder på en specialbyggd skoter.
Reportern frågar hur det känns att köra skoter. ”Lite ovanligt.”
Lite ovanligt?! Jag tycker det är en ganska rimlig recension av hela livet efter att ha förfrusit handen i fyra dygn.
Och den här norrländska intervjutekniken! Mannen har bokstavligen kämpat för sitt liv, och reportern: ”Men du är samma Per Blind i övrigt?”
Vilken jävla fråga! Han har förlorat en hand, legat nära döden och återvänt till fjället. Vad förväntar du dig? Att han ska ha bytt personlighet också?
Det bästa är att Per själv verkar fullständigt ointresserad av dramatiken. Han vill inte älta olyckan. Han vill jobba.
Det är norrländsk krishantering: överlev en snöstorm, förlora en hand, köp en skoter och gå vidare. Medans jag sitter här och ältar en elak kommentar för tre veckor sedan.
