Okej, låt oss snacka om Coachella! För några år sedan var Coachella som musikvärldens Met Gala – istället för kändisar i couture hade vi influencers i genomskinliga cowboyboots och fjäderdiadem.
Det var inte ens ett musikfestival längre, det var ett överlevnadsläger för folk som aldrig hade sovit i ett tält förut. Men nu? Coachella har tappat stinget. Det känns som att festivalen är på samma bana som Facebook – våra föräldrar har upptäckt det, och nu vill ingen längre vara där.
Förut var det the place to be, men nu är det mer som ”Meh-chella”. Och varför? För att vi har festivaler överallt nu! Varför flyga över halva världen och betala 50 000 spänn för att bo i ett dammigt tält när du kan gå på en festival runt hörnet med samma artister? Det är som att upptäcka att den där exklusiva restaurangen du köat för i tre timmar har exakt samma meny som din lokala food truck.
Men det som verkligen dödade Coachella var influencer-invasionen. Förr var festivaler för musikälskare, nu är det för folk som vill filma en GRWM i en öken. Folk går dit och poserar som om de är på ett fältuppdrag i Vogue – ”Day 1: Boho-chic. Day 2: Cowboy-core. Day 3: Jag är solbränd och har fått skoskav.”
Och kan vi prata om priset? En biljett kostar lika mycket som en månadshyra i Stockholm. Och för vad? För att stå tre kilometer från scenen och kolla på en artist genom någons Insta-live? Om jag ändå ska se en konsert på skärm, då kan jag lika gärna sitta hemma i mjukisbyxor och äta chips.
Så, kommer Coachella att göra en comeback? Kanske, men de får jobba hårt. Kanske ta in lite ABBA hologram? Eller så gör de det alla trötta festivaler gör: en nostalgisk ”Early 2000s”-edition. Tänk er: My Chemical Romance, Avril Lavigne och Paris Hilton som DJ. Då kanske vi snackar.
