Jag älskar att hon skapar nya arketyper – hooliganen, den dekadenta romantikern, den odöda tonåringen. Det låter som en riktigt obekväm grupp att hamna bredvid på tunnelbanan.

I slutändan handlar det om transformation, att ta av sig sin rustning och våga vara sig själv. Och det är vackert. Fast, ärligt talat, om jag dök upp på ICA i en outfit som ser ut som en “överklass-spökslukare på rave” skulle nog någon ringa efter hjälp.