Det finns konstböcker, och så finns det Mapplethorpe från 1992. 380 sidor, inbunden, med ett eget tygklätt fodral.
Robert Mapplethorpe fotograferade blommor, nakna kroppar, kraftfulla kvinnor och män i BDSM-miljöer med samma kliniska precision.
Och den här boken sammanfattar hans verk från de tidigaste åren fram till hans död 1989.
Det fina med Mapplethorpe var att han kunde fotografera en blomma så sensuellt att man började misstänka att den visste något om ens privatliv.
Han behandlade blommor som andra fotografer behandlar nakna modeller. Perfekt ljus, skarpa kontraster, varje kronblad på rätt plats.
Och sedan har vi hans porträtt av kvinnor. Patti Smith, Lisa Lyon, människor med en närvaro som får resten av mänskligheten att se ut som passbilder.
Mapplethorpe var intresserad av styrka, kontroll och skönhet. Han fotograferade inte människor för att få dem att se trevliga ut.
Men det är förstås hans mer kontroversiella bilder som gör att folk fortfarande blir nervösa. BDSM, läder, kroppar, sexualitet.
Han fotograferade kroppen med samma allvar som renässansens mästare fotograferade, eller snarare målade, sina idealiserade gudar.
Skillnaden är att Michelangelo hade marmor. Mapplethorpe hade en kamera och betydligt fler människor som ville förbjuda hans utställningar.
Och så kommer vi till själva föremålet: den här enorma boken från 1992. Det är en bok som säger: ”Jag är intresserad av konst.”
Men också: ”Jag vill att mina gäster ska fundera över vad jag egentligen håller på med.”
Man köper den, placerar den på soffbordet och väntar på reaktionerna. Först kommer en vän som bläddrar försiktigt. Sedan en släkting som frågar om bilderna verkligen är nödvändiga.
Till sist kommer någon som säger att fotografierna är fantastiska men att de nog hade gjort sig bättre i ett annat sammanhang.
Det är då man vet att boken fungerar.
För Mapplethorpe var rebellen, dandyn, esteten och provokatören i samma kropp. Han tog det klassiska idealet om den perfekta formen och placerade det mitt i en värld som helst ville hålla sexualiteten bakom en stängd dörr.
Han gjorde det vackra farligt och det förbjudna vackert.
