1977 kunde man göra ett helt UR-program om hur man tillverkade en färg-TV på Luxor i Motala.
Det var kanalväljare, kretskort, stickprov och estetisk avsyning. Och säkerheten var total. De kontrollerade apparaten både invändigt och utvändigt. Sedan serviceavdelning för radio, TV, bandspelare, skivspelare och video.
De hade även ”teknisk upplysning”, där radiohandlare kunde ringa om speciella fel och fenomen. ”Vi kan då oftast ge en hänvisning till enhet eller komponent.”Fantastiskt.
Det fanns alltså en människa som visste vad som var fel. I dag har jag en smart-TV hemma. Den är smartare än jag, men ändå står jag där och stirrar på den i tjugo minuter när ljudet försvinner.
Det var fan en annan civilisation när ”reparation av lådor utförs” var en normal del av svensk industriproduktion.
Nu är hela ekonomin byggd på att apparaten ska överleva exakt tre dagar efter att garantin gått ut.
