Jimmy DeSana fotograferade Submission 1980. Punk, kroppar och obekväm konst.
Submission gjordes i samarbete med William S. Burroughs. Två män som inte direkt var kända för att göra tillvaron mer lättbegriplig.
Burroughs kunde få en bruksanvisning att låta som en hallucination från ett nedlagt mentalsjukhus.
Och DeSana fotograferade kroppar som om de hade hamnat mitt i en teaterföreställning där ingen fått manuset, men alla var för stolta för att lämna scenen.
Det var New Yorks punk- och No Wave-scen. En tid när konst inte behövde vara snygg, begriplig eller ens särskilt trevlig att titta på. Den fick gärna kännas som att man råkat öppna dörren till någons märkliga privatliv.
I dag ska allting vara content. Folk filmar när de gråter, när de tränar, när de äter frukost och när de gör slut. Vi har gjort hela livet till en audition för en publik som inte ens bett om att få se eländet.
DeSana fattade något annat: kameran kan vara en mask, en provokation eller ett sätt att göra motstånd. I dag använder vi den för att dokumentera att vi varit på ett kafé.
Det är en ganska sorglig utveckling. Från experimentell konst i New Yorks underground till en bild på en cappuccino med texten protect your peace.
Och det är just det som gör Submission intressant. Kroppen är inte bara en kropp. Den blir makt, begär, humor och obehag på samma gång. Den blir en scen där ingen riktigt vet vem som spelar huvudrollen.
Jimmy DeSana gjorde konst av det privata, det absurda och det obekväma. År 1980. Innan varje människa på jorden började betrakta sitt eget liv som ett personligt varumärke.
Han gjorde kroppen till konst. Vi gjorde den till en profilbild.
