Song for the Mute och adidas har gjort en ny kollektion tillsammans. De kallar det ”slow design”.
Slow design. Det är alltså modevärldens sätt att säga: ”Vi tog väldigt lång tid på oss att göra en sko som ser ut som att den redan är gammal.”
Samban har fått en hopfällbar häl så du kan bära den som sandal. För det är tydligen för mycket begärt att ta av sig skon normalt. Nu ska även skon kunna ge upp.
Förut skulle en sneaker vara ren, ny och perfekt. Nu ska den se ut som att den har överlevt tre krig, en backpackingresa genom Nepal och en skilsmässa.
Färgerna är svart, brun och grön. Alltså färger som ser ut som att någon har hällt kaffe över en militäruniform.
Och det är kanske det mest moderna med hela kollektionen. De kallar det slow design. Jag kallar det ”dyrt slitage.”
Men jag respekterar ändå Song for the Mute. För de har lyckats få adidas att göra en sko som ser ut som att den är på väg någonstans. Inte till gymmet. Inte till kontoret. Den ser ut som att den ska lämna civilisationen.
Och det är väl egentligen den ultimata lyxsneakern: En sko för människor som betalar tusentals kronor för att se ut som att de inte bryr sig om pengar.
