Jil Sander’s FW25-kollektion var alltså Luke och Lucie Meiers sista och de valde att gå ut med en ”ljus metafor av kärlek.” Det låter ju fantastiskt poetiskt, men låt oss vara ärliga: i modevärlden betyder det svart, mycket svart och kanske lite mer svart… fast i olika material.

Jag älskar också hur deras designstil beskrivs som en ”blissful tension”, jag vet inte vad det betyder, men det låter som hur det känns att gå i ett par nya, för små designerklackar: ”blissful” för att de är dyra och snygga, och ”tension” för att dina tår håller på att dö.

Det ryktas att Meiers kan vara på väg till LOEWE. Modevärlden är ju som en riktigt snobbig omgång av Paradise Hotel: folk hoppar runt, ingen vet vem som ska ta över, och plötsligt dyker någon upp och säger ”Jag är här för att skapa kaos… i form av stickat alpaka.”

Men vad jag älskar med modebranschen är att ingen erkänner att de inte vet vad de håller på med. De bara använder ord som ”textural mastery” och ”historisk referens” så att folk nickar och säger ”Briljant!”. Tänk om vi kunde göra så i vardagen? Kommer för sent till jobbet? ”Jag ville skapa en blissful tension mellan min ankomsttid och er förväntan.”

Så ja, modebranschen är kaos, men det är stilrent kaos. Och det, mina vänner, är en metafor för livet.