Jag älskar Jacob Dahlin. Det här är från en tid när en svensk tv-personlighet kunde discodansa och förklara varför han föddes i fel årtionde.
Han sammanfattar vad generationerna har gett Sverige. Fyrtiotalisterna: stil, smak och profil.
Sextiotalisterna: Herreys, Kungsan-kravallerna och valpskatten.Femtiotalisterna? Björn Borg. Ingmar Stenmark. Agneta Fältskog. Torbjörn Nilsson. Roxette.
Han dansar, han skämtar, han driver med sin egen generation och hela den svenska självbilden. Det är därför jag saknar Dahlin.
Och sen kommer slutet. ”Ingen dansar nykter om man inte är galen.” Det där är kanske den mest svenska filosofiska sats som någonsin sagts i television.
Och så avslutar han med: ”It must be the night fever.” Ja. Det måste det.
För alternativet är att gå tillbaka till garderoben och lyssna på svensk samhällsutveckling. Och det har vi redan gjort.
Det räcker nu.
