Kategori: Tankar

I premiärnumret störtar vi rakt ner i avgrundens käftar. Polens uråldriga skogar är ingen plats för veklingar.

Glöm allt du vet om tillrättalagd bekvämlighet. Här finns ingen plats för silkesvantar eller ursäkter.

Vi står öga mot öga med krigare som lever på randen, män som aldrig kompromissar. Ansikten ärrade av tiden, skägg tunga av erfarenhet, och blickar som vittnar om saker som skulle få vanligt folk att vända om och springa.

Detta är rå, ofiltrerad verklighet serverad direkt från källan. I premiärnumret av Gritty Galore Magazine krossar vi fasaden och borrar oss in i den brutala sanningen.

För här handlar det inte om att skrapa på ytan, vi spränger oss rakt in i själva helvetets kärna.

Okej, vi måste prata om ETC. Ni vet, den där tidningen för folk som tycker att Vänsterpartiet är för mesiga och att revolutionen borde börja i en vegansk food truck på Södermalm.

ETC kallar sig en oberoende tidning. Oberoende av vadå? Sanning? Logik? Självinsikt?! Allt de gör är att copy-pasta den senaste PK-trenden från Twitter och trycka det på glansigt, statsfinansierat papper.

Så gnäller de på kapitalismen. Men de hade inga problem att sno åt sig 800 000 euro i presstöd genom att ’råka’ fylla i fel siffror i ansökan. ’Oj, blev det lite fel i räkningen?! Typiskt Excel, va?!’ Det är som när man skyller på ’tekniskt fel’ när Swish-betalningen till polaren inte går igenom.

Och när de sen var tvungna att betala tillbaka? ’Det är en attack på pressfriheten!’ Nej, det är en attack på amatörmässig bokföring.

Men ETC är smarta! De vet att deras målgrupp älskar att känna sig moraliskt överlägsna. Så de matar dem med det! Klimatet är undergång, vita män är roten till allt ont, och den enda lösningen är… att skicka mer pengar till ETC! Det är som en sekt, fast med fler artiklar om genus och färre coola ceremonier.

Vad är nästa steg? ETC är så woke att jag väntar på att de ska börja skriva artiklar med trigger warnings innan rubriken. ’Vi har en nyhet idag, men vi vill först be om ursäkt om verkligheten kan uppfattas som kränkande!’

Så vad har vi lärt oss? ETC är inte en tidning, det är en digital godhetstävling där alla som prenumererar får en osynlig medalj i moralisk överlägsenhet. Men se upp, för om du missar en PK-trend, då är du ute!

Och då finns det bara en lösning… du gissade rätt – skicka mer pengar till ETC!”

När Ye postar den här bilden på Instagram så är det lika stor konst i klass med Picasso, Rembrandt eller Banksy. Jag vet inte vad Kanye försöker åstadkomma, men det är något fascinerande att se stor konst skapas live.

Visst, innehållet är chockerande, och om man tittar på det rent moraliskt så är det lätt att höja på ögonbrynen

Men om vi ser det som en ren trollakt – en form av performance art – så måste man ge Ye poäng för att han vet precis hur man spelar spelet. Han är inte bara en artist, han är en trollare som med varje tweet testar reaktionerna hos en publik som är ständigt på vakt.

Ye är den enda som lyckats med bedriften att bli canceled när man redan var canceled.

Man kan argumentera om huruvida det här är genialt eller bara gränslöst, men oavsett vilket så tvingar han oss att fundera över hur mycket vi egentligen låter oss påverkas av det som skrivs på en skärm. Kanske är det just den typen av konstnärlig provokation som får oss att ifrågasätta allt vi tidigare tagit för givet om internetkultur, kändisskap och hur gränser formas.

Sverige. Det lilla perfekta landet med alldeles för mycket snö… och alldeles för mycket godhet.

För här har vi inte bara blivit experter på att vara ”bra människor”, vi har förvandlat det till en nationalsport. Vi är så genomtänkta och kloka att vi knappt har tid att vara någonting annat än just det.

Och medan vi slår oss själva på ryggen över hur makalöst fantastiska vi är, hör vi det ekande mantrat: ”Så länge vi är goda människor, då kan vi aldrig ha fel, visst?”

Men kom igen – har ni verkligen inte lagt märke till hyckleriet? Vi är världsbäst på att tala om för ALLA andra hur de borde leva sina liv, men så fort någon vågar ifrågasätta oss själva? Ja, då blir vi kränkta snabbare än någon hinner servera en vegansk latte.

Sverige är tyvärr passé. Helt förlorat. Det är otroligt hur många hjärndöda godhetens junkies man kan se samtidigt utan att det blir någon form av kollektiv härdsmälta. Och nej, jag pratar inte om en valfri torsdag i en universitetsstad, men nära nog.

Vad händer när någon vågar säga emot? Då hugger vi direkt på de få som faktiskt genomskådat maktspelet, ifrågasatt mediebubblan eller pekat på hur samma gamla mallar predikas av stat, skolsystem och auktoriteter.

För alla oss vakna är det tydligt: om du inte omfamnar ”Den Stora Godhetens Klubb” och spelar spelet rätt, då blir du automatiskt… vadå? En narr? En foliehatt? Ett missfoster i denna monokulturella utopi?

För att gå emot det här flockskallet krävs det numera ett mod som skulle fått gamla tidens rebeller att blekna av avund. Att bryta sig loss från det kollektiva tänkandet är tydligen den största synden – tänk om någon börjar tänka själv! Vilken mardröm.

Och visst, okej. Det är väl jättefint att vara lite woke och öppensinnad. Men får man vara realist också? Eller är det att svära i den godhetens kyrka vi byggt? Tänk om vi, hör och häpna, började använda våra egna hjärnor istället för att mekaniskt tugga i oss allt staten serverar oss med silversked. Är det för mycket begärt?