Hans kläder är unisex, men de är inte androgyna. De har både ”manlighet och kvinnlighet som de är.” Det är en fin beskrivning… Jag tolkar det som att en jacka kan få dig att känna dig som både en actionhjälte och en fransk poet samtidigt.

Har ni någonsin läst en beskrivning av ett klädmärke och känt att ni plötsligt är mitt i en akademisk föreläsning om existentialism? Jag snubblade över Makhmadim och deras klädfilosofi, och jag svär att jag kände mig dummare efteråt. De säger att deras namn kommer från ett gammalt hebreiskt ord för "vackra saker." Det låter…

Det är svindyrt, något seriöst och funktionellt, men det slutar alltid som den där ena kompisens försök att se ut som en soldat men ändå vara livrädd för att gå ut i regnet.

Det är som om goth-kulturen och techwear fick en kärleksbaby, och den här bebisen har aldrig sett solen.

För inget skriker *inkluderande samtal om maskulinitet* som en rökfylld herrklubb där snubbar sitter i skinnfåtöljer, dricker whisky och diskuterar hur de inte förstår sina fruar.

Det är som om goth-kulturen och techwear fick en kärleksbaby, och den här bebisen har aldrig sett solen.