Gritty Galore

Kategori: Mode

  • SLAM JAM x MASERATI COLLAB PRESENTERADES I MILANO

    Ni har väl inte missat det här galna samarbetet mellan Slam Jam och Maserati. Vad händer? Vi har en lyxbilstillverkare som slår sig ihop med ett streetwear-märke för att skapa en ”lifestyle”-kollektion.

    Förut när vi såg en Maserati, tänkte vi på smycken, dyra middagar och väldigt snabba bilar. Men nu? Nu tänker vi på… hoodies med 3M-reflekterande detaljer.

    Alla kläderna är tänkta att kombinera funktion och stil. Alltså, om du inte har kört en Maserati, så kanske du inte vet, men de bilarna är snabba. Så nu är idén att klä sig snabbt också!

    Meningen är att dom här kläderna ska ”förändra Maseratis ikoniska identitet genom mode.” Men alltså, när man ser en Maserati, brukar man inte tänka ”mode”. Man tänker ”Herregud, hur kan den här bilen vara så dyr och ändå så ful på en gång?”

    Men nu, istället för att se bilen som en symbol för överflöd, får du se det på din hoodie, din jacka och – ja, till och med dina svettbyxor

  • Mode är som modern konst, ingen fattar, men alla låtsas

    När jag såg Marni’s höst/vinter 2025-kollektion kände jag direkt: “Wow, modevärlden har officiellt tappat det.” Vi snackar en vargdräkt som blir en kostym? En klänning med blomsterexplosioner?

    Och Olaolu Slawn’s konst på kläderna… Jag älskar idén att förvandla mode till en “levande canvas”, men om jag försöker mig på det får jag bara en tröja med tacosås och kaffe på. Ingen kallar det avantgarde, bara slarv.

    Och hela grejen med att kollektionen inspirerats av “rökiga Milano-caféer och intima konstsalonger”? Det låter fancy, men jag har varit på kaféer i Milano – det är 95 % turister som försöker uttala “espresso” utan att se ut som idioter. Och om det ska vara “rökig” atmosfär – är det mode eller en protest mot rökförbudet?

    Men ärligt talat, jag gillar ändå att modevärlden bara kör. “Wearability and fantasy” – exakt som när jag klär mig för jobbet och försöker se professionell ut men egentligen bara har en hoodie och hoppas att ingen märker det på Zoom.

    Det bästa? Folk kommer betala tiotusentals kronor för att se ut som att de snubblade rakt in i en konstinstallation. Jag älskar det! Tack Marni, för att ni visar oss att det inte handlar om vad vi bär, utan hur vi lyckas övertyga andra att det är konst.

  • CIARAN BLANDAR ”TAILORING” MED RÅ ENERGI

    CIARAN har alltså bestämt sig för att blanda ”sharp tailoring” med ”the raw energy of street style.” Det låter som om någon försökte para ihop John Wick med en skateboardåkare.

    De säger att kollektionen är ”designed with a global perspective and made in Portugal.” Det är modevärldens sätt att säga: ”Vi vill att det ska kännas exklusivt, men vi måste också betala hyran.”

    Sedan har vi den där beskrivningen av plaggen – baggy chinos %i lätt bomullstwill, baggy shorts i tung bomullstwill. Det är mycket twill här. Twill är som den där vännen som alltid hänger med men ingen riktigt vet vad han gör.

    CIARAN satsar på ”quality over quantity,” vilket är ett elegant sätt att säga att kläderna är svindyra. Man vet att det är en ”intentional batch” när prislappen har fler siffror än din senaste mobilräkning.

    Så om du någonsin velat se ut som om du är redo för både en affärsmiddag och ett spontant parkour-lopp genom stan – CIARAN har din rygg!

  • RAINS REVOLUTIONERANDE REGNKLÄDER

    Så RAINS, det danska märket känt för att göra regnkläder snygga, har nu uppfunnit ett vattentätt tyg som är banbrytande.

    Jag visste inte ens att det fanns en *gräns* att bryta inom regnkläder. Jag menar, vad har vi haft hittills? Blött… och torrt. Det är inte direkt en bransch fylld av innovationer.

    Men nu har de lanserat Suva! Det är ett trelagers tyg med *mekanisk stretch*, vilket är en finare term för: “du kan böja dig ner utan att spräcka byxorna.” Fantastiskt.

    Och sen kommer vi till designen. För regnkläder måste ju inte bara funka, de måste också se modemedvetna ut. Man vill ju kunna gå från att överleva en storm till att se ut som någon som precis lämnat en galleria i Köpenhamn. Jag älskar att de kallar det *minimalistisk estetik* – vilket i modetermer betyder: “Vi orkade inte designa så mycket, men vi tog mer betalt.”

    Jag är ändå nyfiken på att testa det här. För jag bor i Skandinavien, och här är det tre väder: regn, *snart* regn och *just varit* regn. Så om Suva kan hålla mig både torr och snygg, då kanske det är den största modeuppfinningen sen fickorna på damkläder.

  • DUON LUKE & LUCIE’S SISTA KOLLEKTION FÖR JIL SANDER

    Jil Sander’s FW25-kollektion var alltså Luke och Lucie Meiers sista och de valde att gå ut med en ”ljus metafor av kärlek.” Det låter ju fantastiskt poetiskt, men låt oss vara ärliga: i modevärlden betyder det svart, mycket svart och kanske lite mer svart… fast i olika material.

    Jag älskar också hur deras designstil beskrivs som en ”blissful tension”, jag vet inte vad det betyder, men det låter som hur det känns att gå i ett par nya, för små designerklackar: ”blissful” för att de är dyra och snygga, och ”tension” för att dina tår håller på att dö.

    Det ryktas att Meiers kan vara på väg till LOEWE. Modevärlden är ju som en riktigt snobbig omgång av Paradise Hotel: folk hoppar runt, ingen vet vem som ska ta över, och plötsligt dyker någon upp och säger ”Jag är här för att skapa kaos… i form av stickat alpaka.”

    Men vad jag älskar med modebranschen är att ingen erkänner att de inte vet vad de håller på med. De bara använder ord som ”textural mastery” och ”historisk referens” så att folk nickar och säger ”Briljant!”. Tänk om vi kunde göra så i vardagen? Kommer för sent till jobbet? ”Jag ville skapa en blissful tension mellan min ankomsttid och er förväntan.”

    Så ja, modebranschen är kaos, men det är stilrent kaos. Och det, mina vänner, är en metafor för livet.

  • FENDI: ETT SEKEL AV MODE

    Fendi firade 100-år igår med sin visning på Milano Fashion Week. Ett sekel av mode! Det är som när en italiensk nonna fyller år, mycket historia, mycket tradition, och garanterat någon som skriker om hur saker var bättre förr.

    Men Silvia Venturini Fendi sa: ”Jag ville inte fastna i arkiven.”Vilket är ett elegant sätt att säga: ”Vi grävde inte fram gammalt skräp, vi gjorde nytt dyrt skräp istället!”

    Vad blev resultatet? Faux mink-klänningar, gigantiska plyschdockor och tuxedos med asynkrona kavajslag. Det låter som om en överklädd miljardär fastnat i en karusell på Tivoli.

    Och herrmodet… Alltså, golvlånga pälsstolar? Killarna såg ut som om de precis vunnit VM i rysk oligark-stil. Man går inte in på ICA i den outfiten, man ’äger ICA’ i den outfiten!

    Front row var full av stjärnor, Matt Bomer, Sarah Jessica Parker, Sean Paul… Vänta. Sean Paul?! Tydligen gjorde han en surprise-spelning på efterfesten. Jag vill tro att han stod där mitt i allt Fendi-glam och bara: ”We haffi dress classy but still look mad! Gimme di Fendi pon mi back!”

    Fendi firar 100 år genom att blicka framåt, och jag älskar det. För det betyder att om jag någon gång blir 100, då kan jag också slippa prata om gamla tider och bara gå runt i en jättestor fuskpäls och krama en Fendi-nallebjörn.

  • FENDI: ETT SEKEL AV MODE

    Fendi firade 100-år igår med sin visning på Milano Fashion Week. Ett sekel av mode! Det är som när en italiensk nonna fyller år, mycket historia, mycket tradition, och garanterat någon som skriker om hur saker var bättre förr.

    Men Silvia Venturini Fendi sa: ”Jag ville inte fastna i arkiven.”Vilket är ett elegant sätt att säga: ”Vi grävde inte fram gammalt skräp, vi gjorde nytt dyrt skräp istället!”

    Vad blev resultatet? Faux mink-klänningar, gigantiska plyschdockor och tuxedos med asynkrona kavajslag. Det låter som om en överklädd miljardär fastnat i en karusell på Tivoli.

    Och herrmodet… Alltså, golvlånga pälsstolar? Killarna såg ut som om de precis vunnit VM i rysk oligark-stil. Man går inte in på ICA i den outfiten, man ’äger ICA’ i den outfiten!

    Front row var full av stjärnor, Matt Bomer, Sarah Jessica Parker, Sean Paul… Vänta. Sean Paul?! Tydligen gjorde han en surprise-spelning på efterfesten. Jag vill tro att han stod där mitt i allt Fendi-glam och bara: ”We haffi dress classy but still look mad! Gimme di Fendi pon mi back!”

    Fendi firar 100 år genom att blicka framåt, och jag älskar det. För det betyder att om jag någon gång blir 100, då kan jag också slippa prata om gamla tider och bara gå runt i en jättestor fuskpäls och krama en Fendi-nallebjörn.

  • DUON LUKE & LUCIE’S SISTA KOLLEKTION FÖR JIL SANDER

    Jil Sander’s FW25-kollektion var alltså Luke och Lucie Meiers sista och de valde att gå ut med en ”ljus metafor av kärlek.” Det låter ju fantastiskt poetiskt, men låt oss vara ärliga: i modevärlden betyder det svart, mycket svart och kanske lite mer svart… fast i olika material.

    Jag älskar också hur deras designstil beskrivs som en ”blissful tension”, jag vet inte vad det betyder, men det låter som hur det känns att gå i ett par nya, för små designerklackar: ”blissful” för att de är dyra och snygga, och ”tension” för att dina tår håller på att dö.

    Det ryktas att Meiers kan vara på väg till LOEWE. Modevärlden är ju som en riktigt snobbig omgång av Paradise Hotel: folk hoppar runt, ingen vet vem som ska ta över, och plötsligt dyker någon upp och säger ”Jag är här för att skapa kaos… i form av stickat alpaka.”

    Men vad jag älskar med modebranschen är att ingen erkänner att de inte vet vad de håller på med. De bara använder ord som ”textural mastery” och ”historisk referens” så att folk nickar och säger ”Briljant!”. Tänk om vi kunde göra så i vardagen? Kommer för sent till jobbet? ”Jag ville skapa en blissful tension mellan min ankomsttid och er förväntan.”

    Så ja, modebranschen är kaos, men det är stilrent kaos. Och det, mina vänner, är en metafor för livet.

  • RAINS REVOLUTIONERANDE REGNKLÄDER

    Så RAINS, det danska märket känt för att göra regnkläder snygga, har nu uppfunnit ett vattentätt tyg som är banbrytande.

    Jag visste inte ens att det fanns en *gräns* att bryta inom regnkläder. Jag menar, vad har vi haft hittills? Blött… och torrt. Det är inte direkt en bransch fylld av innovationer.

    Men nu har de lanserat Suva! Det är ett trelagers tyg med *mekanisk stretch*, vilket är en finare term för: “du kan böja dig ner utan att spräcka byxorna.” Fantastiskt.

    Och sen kommer vi till designen. För regnkläder måste ju inte bara funka, de måste också se modemedvetna ut. Man vill ju kunna gå från att överleva en storm till att se ut som någon som precis lämnat en galleria i Köpenhamn. Jag älskar att de kallar det *minimalistisk estetik* – vilket i modetermer betyder: “Vi orkade inte designa så mycket, men vi tog mer betalt.”

    Jag är ändå nyfiken på att testa det här. För jag bor i Skandinavien, och här är det tre väder: regn, *snart* regn och *just varit* regn. Så om Suva kan hålla mig både torr och snygg, då kanske det är den största modeuppfinningen sen fickorna på damkläder.

  • CIARAN BLANDAR ”TAILORING” MED RÅ ENERGI

    CIARAN har alltså bestämt sig för att blanda ”sharp tailoring” med ”the raw energy of street style.” Det låter som om någon försökte para ihop John Wick med en skateboardåkare.

    De säger att kollektionen är ”designed with a global perspective and made in Portugal.” Det är modevärldens sätt att säga: ”Vi vill att det ska kännas exklusivt, men vi måste också betala hyran.”

    Sedan har vi den där beskrivningen av plaggen – baggy chinos %i lätt bomullstwill, baggy shorts i tung bomullstwill. Det är mycket twill här. Twill är som den där vännen som alltid hänger med men ingen riktigt vet vad han gör.

    CIARAN satsar på ”quality over quantity,” vilket är ett elegant sätt att säga att kläderna är svindyra. Man vet att det är en ”intentional batch” när prislappen har fler siffror än din senaste mobilräkning.

    Så om du någonsin velat se ut som om du är redo för både en affärsmiddag och ett spontant parkour-lopp genom stan – CIARAN har din rygg!