The Solid Homme’s höstkollektion 2025 handlar alltså om att göra om kontorskläder till något personligt och uttrycksfullt. Med andra ord: Hur vi alla klär oss när vi jobbar hemifrån… men låtsas att vi fortfarande bryr oss!
Kostymer och slipsar blandat med satinjackor och sammetsmjukisbyxor? Det låter som att någon gick på ett Zoom-möte i kavaj och kalsonger och tänkte: ”Vet du vad? Det här är en look!”
Och färgpaletten! Från kontorets gråa toner till klarrött, burgundy och pasteller. Det är som att se en Excel-ark explodera i en konfettikanon. Äntligen går vi från ”corporate blues” till corporate fabulous.
Men jag gillar det. Jag menar, vi har haft jobbkläder i århundraden – varför skulle vi inte uppgradera dem? Förr i tiden var det rustningar och mantlar. Nu? Kostymer och slipsar. Men framtiden? Kanske en trevlig hybrid: Power suit meets power nap.
Idag blir det djupt – migration, identitet och… mode? C.R.E.O.L.E’s kommande kollektion handlar om Windrush-generationen – de karibiska migranterna som kom till Storbritannien mellan 40- och 60-talet.
De här människorna åkte över Atlanten med hopp, drömmar… och en ENORM chock när de insåg att England inte var soligt som de trodde. Jag menar, tänk dig att du lämnar Karibien, där det är varmt, du har färsk mango och en strand fem minuter bort… och du hamnar i 50-talets London.
De här killarna – fäder, bröder, farbröder, kämpade mot fördomar och svåra förhållanden, men de gjorde det med stil! Tänk dig en man i en skarp tredelad kostym, men med en Karibisk touch. En perfekt kombination av “Jag är en gentleman” och “Jag kan fortfarande dansa calypso efter tre rom & cola”.Modet var en tyst protest. För ibland är den starkaste formen av motstånd att bara existera, att hålla fast vid sin kultur och sin värdighet. Det är som om de sa: ”Ni kan ta våra jobb, våra rättigheter… men ni får ALDRIG ta våra skarpa hattar och välstrukna byxor!”
Och det är det vackra med mode och migration. Det är som att säga: ”Vi är här, vi har kämpat, vi har bidragit – och vi ser fortfarande skitbra ut medan vi gör det!
Låt oss prata om White Mountaineerings höstvinterkollektion 2025. Den är inspirerad av… Brutalism! Ja, den där arkitektoniska stilen där byggnader ser ut som någon staplat betongklossar på varandra och sedan glömt att dekorera. Brutalism är den typen av arkitektur som får dig att tänka: ”Är det här en byggnad… eller en bunker för domedagen?”
Och nu har White Mountaineering tänkt: ”Vet ni vad som skulle vara riktigt snyggt? Om folk såg ut som brutalistiska byggnader!” Så nu har vi kläder som prioriterar funktion framför finess. Det är mode som säger: ”Vem behöver utsmyckningar när du kan se ut som en riktigt välbyggd bro?”
Färgerna? Svart och grått. För såklart. De matchar betongen. Jag menar, varför ha glada färger när du kan se ut som en parkering? Man märker att designers idag bara accepterat att världen är en plats där svart och grått är standard. Det är som att de vet att vi alla är en dålig dag ifrån att bara smälta in i asfalten.
Men här är grejen – materialen är designade för att förändras över tid! De vill att kläderna ska åldras med karaktär, som denim som bleks eller ull som blir mjukare. Det här är alltså kläder som får en egen personlighet ju mer du använder dem. Jag kan redan se framför mig hur folk 10 år från nu går in i butiken och säger: ”Har ni något som ser ut som att det gått igenom en existentiell kris?”
Och så har vi designen. Mycket starka, geometriska former, typ trianglar. Det är som att kläderna både ska hålla dig varm och kunna användas som stödstruktur om du behöver renovera ditt hus. Jag är inte säker, men om du bär en av deras jackor och råkar luta dig mot en gammal byggnad – kan det vara så att du blir den som håller upp väggen?
Men jag fattar ändå grejen. De vill att vi ska vara stiliga, men på ett praktiskt sätt. Det här är kläder för folk som vill kunna hantera både en snöstorm och en betongvägg. Det är mode som säger: ”Jag är redo för vad som helst – vare sig det är en regnskur eller en arkitekttävling.”
Så där har ni det – Brutalism möter mode. Det är som om en betongbyggnad och en actionhjälte fick barn. Och det barnet har på sig Gore-Tex.
Marie Lueder’s senaste kollektion The Shell kombinerar dystopisk drama med extravagant fantasi. Förstår ni hur vi har kommit hit? För 20 år sedan var mode “jeans och en t-shirt.” Nu är det: Vad händer om en goth-vampyr blev kär i en tapet från 1800-talet och gick på rave?
Jag älskar att hon skapar nya arketyper – hooliganen, den dekadenta romantikern, den odöda tonåringen. Det låter som en riktigt obekväm grupp att hamna bredvid på tunnelbanan.
I slutändan handlar det om transformation, att ta av sig sin rustning och våga vara sig själv. Och det är vackert. Fast, ärligt talat, om jag dök upp på ICA i en outfit som ser ut som en “överklass-spökslukare på rave” skulle nog någon ringa efter hjälp.
Gabe Gordon’s kommande höstkollektionen ”Rubber Boyfriend” handlar om adolescens, sårbarhet, bestraffning, maskulinitet och begär. Jag visste inte att man kunde packa så många känslor i en outfit.
Det här är alltså en modekollektion som ser ut som om Breakfast Club fick en goth makeover och sen blev psykologisk thriller. Det är djupt, det är mörkt, och det är säkert svindyrt.
Gabe Gordon’s kommande höstkollektionen ”Rubber Boyfriend” handlar om adolescens, sårbarhet, bestraffning, maskulinitet och begär. Jag visste inte att man kunde packa så många känslor i en outfit.
Det här är alltså en modekollektion som ser ut som om Breakfast Club fick en goth makeover och sen blev psykologisk thriller. Det är djupt, det är mörkt, och det är säkert svindyrt.
Gerrit Jacob har släppt sin höst/vinter 2025-kollektion, och han kallar den MERCY. Den handlar om tro, tvivel och uppror.
Han har inspirerats av kristendom, Baz Luhrmann’s Romeo + Julie och Chanarin’s The Holy Bible. Det är som om han sa: ”Jag vill att min modevisning ska kännas som en teologisk existentiell kris… men med riktigt snygga jackor.”
MERCY är en blandning av religion, mode och hållbarhet. Vilket innebär att jag äntligen kan gå runt och se ut som en rebellisk nunna på en Harley Davidson. Amen till det.
MUTSU BY PF är en japansk designer som är baserad i Los Angeles. Han hämtar inspiration av världshistorien och kultur… alltså en hipster-samuraj som säljer jeans för 5 000 spänn!
Hans filosofi? ”Allt förändras. Årstiderna skiftar. Tiden är obeveklig.” Det låter som om nån läst en fortune cookie och tänkt: ”Vet du vad? Det här är min nya affärsstrategi!”
Jag diggar ändå ambitionen. Han vill att hans produkter ska bli ”the old and the good” med tiden. Som om folk om hundra år kommer gå på museum och säga: ”Här ser vi en vintage 2024 streetwear-kollektion, observera de strategiska hålen i jeansen, skapade med kirurgisk precision för att maximera både luftflöde och prislapp.”
Men ärligt, jag gillar ändå den här idén om att skapa något som håller. För vi lever i en värld där allt är så snabbt… då kanske vi alla kan sluta jaga efter ’det nya’ och börja uppskatta ’det’.
032c’s nya kollektion Suspicious Minds ifrågasätter status quo och blandar traditionellt europeiskt mode med dystopiska element. Låter som att Oktoberfest har haft en blackout och vaknat upp i Blade Runner.
Men jag gillar ändå idén med att blanda gammalt och nytt. Vi kanske borde börja med det i andra områden också? Typ uppdatera gamla folksagor. Tänk Rödluvan och AI-ulven, där vargen inte äter mormor – den bara stjäl hennes personliga data och säljer den till Facebook.
Så, sammanfattningsvis: Modevärlden fortsätter att vara en plats där tradition möter galenskap, och vi vanliga dödliga får gissa om det vi ser är en tröja eller en existentiell kommentar.
Maison Mihara Yasuhiros nya kollektion försöker ”återuppfinna” varumärkets kärnidentitet… som de byggt upp i 30 år. Det är lite som att ha ett långt äktenskap och plötsligt säga: ”Vet du vad, jag tror vi borde börja dejta andra… men fortfarande bo ihop!”
Men låt oss prata om själva kläderna. De har alltså jackor i två olika storlekar… som används samtidigt? Är det en kappa eller ett optiskt test? Om du ser en stor och en liten jacka på samma person samtidigt, betyder det att du är full eller att det bara är mode?
Sen har vi tröjor som är gjorda av byxor… alltså, hur många gånger har vi alla haft den morgonen när vi tar på oss kläder i mörkret och inser att vi har huvudet genom en byxben? Maison Mihara Yasuhiro kallar det mode – jag kallar det måndagsmorgon.
Men jag gillar verkligen den här idén med att vända saker upp och ner och mixa om allt. Det är som om modevärlden sa: ”Vad händer om vi klär på oss som om vi packat en resväska i fullständig panik?”
Fast nu när jag tänker efter… min garderob har varit en Maison Mihara Yasuhiro-kollektion i åratal, jag bara visste inte att det var trendigt.
