Tänk dig att en bulgarisk mormor och en 80-tals actionhjälte gick in i en bar och bestämde sig för att starta ett klädmärke. Då får du Chopova Lowena, senaste kollektion hämtar inspiration från kvinnliga stridspiloter från 40-talet och rave-kulturen i Manchester på 80-talet!
Det är härlig mix av folklore och sportkläder – vilket låter som en Tinder-bio från någon som försöker vara lite för unik. ”Jag är en blandning av bulgarisk tradition och extrem klättring… swipe right om du också gillar återvunna örngott!”
Namnet på kollektionen? The Tiny Flutter Made A Big Flivver. Det låter som en poetisk beskrivning av hur min mage känns efter för mycket kaffe.
Marie Lueder’s senaste kollektion The Shell kombinerar dystopisk drama med extravagant fantasi. Förstår ni hur vi har kommit hit? För 20 år sedan var mode “jeans och en t-shirt.” Nu är det: Vad händer om en goth-vampyr blev kär i en tapet från 1800-talet och gick på rave?
Jag älskar att hon skapar nya arketyper – hooliganen, den dekadenta romantikern, den odöda tonåringen. Det låter som en riktigt obekväm grupp att hamna bredvid på tunnelbanan.
I slutändan handlar det om transformation, att ta av sig sin rustning och våga vara sig själv. Och det är vackert. Fast, ärligt talat, om jag dök upp på ICA i en outfit som ser ut som en “överklass-spökslukare på rave” skulle nog någon ringa efter hjälp.
Så, hörni, vi måste prata om MAXIMILIAN GEDRA. Ett Berlin-baserad high fashion-brand som kämpar mot ”outworn standards of gender norms.” Alltså, jag älskar det! Mode som en revolution!
Och de "pushar silhuetter till deras gränser." Men jag älskar den här idén med att blanda dåtid, nutid och framtid! Det är som om någon säger: "Okej, vi tar inspiration från 1700-talet, men med sci-fi-vibbar och en touch av Berlin-nattklubb kl. 04:00 på morgonen."
Men ärligt talat, vi behöver mer sånt här i modevärlden. För vi har redan haft trender som magväskor och crocs – det är dags att mode börjar göra oss lite rädda igen.
Gabe Gordon’s kommande höstkollektionen ”Rubber Boyfriend” handlar om adolescens, sårbarhet, bestraffning, maskulinitet och begär. Jag visste inte att man kunde packa så många känslor i en outfit.
Det här är alltså en modekollektion som ser ut som om Breakfast Club fick en goth makeover och sen blev psykologisk thriller. Det är djupt, det är mörkt, och det är säkert svindyrt.
Gerrit Jacob har släppt sin höst/vinter 2025-kollektion, och han kallar den MERCY. Den handlar om tro, tvivel och uppror.
Han har inspirerats av kristendom, Baz Luhrmann’s Romeo + Julie och Chanarin’s The Holy Bible. Det är som om han sa: ”Jag vill att min modevisning ska kännas som en teologisk existentiell kris… men med riktigt snygga jackor.”
MERCY är en blandning av religion, mode och hållbarhet. Vilket innebär att jag äntligen kan gå runt och se ut som en rebellisk nunna på en Harley Davidson. Amen till det.
Så, den svenska modeindustrinblöder. Jaha, var det någon som inte såg det komma? Filippa K, Tiger of Sweden, Rodebjer – alla går back. Det är nästan som att sälja svindyra, beige kläder till folk i en lågkonjunktur kanske inte var en superstabil affärsmodell?
Alltså, svensk modeindustri har ju länge varit som en pretentiös influencer på Instagram – snygg på ytan, men helt tom inuti. De har stått där och sagt: ”Vi gör tidlösa, minimalistiska plagg i högkvalitativa material!”De skyller på konkurrensen från billigare märken. ”Folk köper Shein och Temu istället för våra fina, svenska designplagg!” Men snälla, vad trodde ni?
Men vissa märken gör ju fortfarande vinst – Acne Studios, Our Legacy, Tôteme. Och det är ju för att de fattat grejen: gör kläder som ser ut som om de redan har varit med om en ekonomisk kris. Det är genialiskt! Folk ser en Acne-tröja och tänker: ”Den ser ut som jag känner mig inombords – trasig, dyr och svår att förstå!”
Så vad är lösningen för de här förlorarna? Kanske anpassa sig? Sälj kläder som speglar den ekonomiska verkligheten – ”Bankrutt By Rodebjer”, där varje plagg ser ut som det köpts på en second-hand-butik men kostar lika mycket som en månadshyra. Eller lansera ”Lågkonjunktur Couture” – där byxorna redan är utslitna på knäna och jackorna är designade för att även funka som sovsäck.
Eller så kanske, jag vet inte… de kunde sluta behandla sina kunder som en självutnämnd kulturelit med en plånbok tjockare än deras självinsikt? Bara en tanke!
MUTSU BY PF är en japansk designer som är baserad i Los Angeles. Han hämtar inspiration av världshistorien och kultur… alltså en hipster-samuraj som säljer jeans för 5 000 spänn!
Hans filosofi? ”Allt förändras. Årstiderna skiftar. Tiden är obeveklig.” Det låter som om nån läst en fortune cookie och tänkt: ”Vet du vad? Det här är min nya affärsstrategi!”
Jag diggar ändå ambitionen. Han vill att hans produkter ska bli ”the old and the good” med tiden. Som om folk om hundra år kommer gå på museum och säga: ”Här ser vi en vintage 2024 streetwear-kollektion, observera de strategiska hålen i jeansen, skapade med kirurgisk precision för att maximera både luftflöde och prislapp.”
Men ärligt, jag gillar ändå den här idén om att skapa något som håller. För vi lever i en värld där allt är så snabbt… då kanske vi alla kan sluta jaga efter ’det nya’ och börja uppskatta ’det’.
KUST. – ett polskt varumärke som gör minimalistiska underkläder och essentiella plagg. För det första, när jag hör “minimalistiska underkläder” tänker jag: Hur minimalistiska snackar vi? Är det en tråd och en ambition? Är det underkläder för folk som tycker att tyg är för mainstream?
Och deras nya Rib Cotton-kollektion – de har alltså “ribbad bomull” och “Boxer Shorts 01.” Alltså, när en produkt har “01” i namnet, då vet man att det är seriöst. Det är liksom en boxer, men också en shorts. Två-i-ett! Som en schweizisk armékniv fast för folk som vill vara både avslappnade och redo att springa ett maraton på 70-talet.
Sen är kampanjen inspirerad av Parisian cafés och brasseries. Det betyder att du ska känna dig lika bekväm i dessa kläder som en fransman som sitter i solen, röker en cigg och dömer folk i tystnad. Och jag älskar att de säger att deras boxer shorts “ofta kopieras.” Det är en sån där ödmjuk skrytgrej: “Folk försöker stjäla vår stil, men vi är OG.” Jag föreställer mig ett hemligt nätverk av underklädespirater som viskar: “Har du fått tag på Boxer Shorts 01? Det riktiga grejerna?”
Och slutligen – ekologisk bomull! Jag gillar det, men hur vet vi att en bomullsplanta lever ett bättre liv? Får den semester? Har den ett fackförbund? Jag vill att mina kalsonger ska komma från en glad planta som haft en meningsfull barndom.
Vad tycker ni? Är det här framtiden för mode eller är det bara ännu ett sätt att få oss att känna att vi måste uppgradera våra underkläder till något som funkar för både Netflix och en catwalk?
