Gritty Galore

Författare: Test

  • Ahluwalia är inte bara ett märke, det är en kulturell fusion

    Okej, så vi har Ahluwalia, det där fantastiska modevarumärket som gör så att alla andra kläder känner sig som de kommer från H&M:s ”reaprisavdelning”.

    När du ser en Ahluwalia-jacka, känns det som om den har en historia. Och den har inte bara en historia den har liksom en hel tidslinje, flera kontinenter och en filmmanus bakom sig.

    Så här är grejen: Ahluwalia är inte bara ett märke, det är en kulturell fusion. Hon är som den där personen på en middag som pratar om hur hon växte upp med både indiska och nigerianska influenser, medan du bara sitter där och försöker förstå vad ”kulfi” är för något. Och sen säger hon att hon hänger i London, så nu har du en hel global upplevelse på en och samma gång.

    Och det bästa? De är unika. Så om du köper en Ahluwalia-jacka, kan du vara säker på att ingen annan kommer att gå runt med exakt samma sak. Det är nästan som att få en exklusiv VIP-biljett till modets hemliga klubb. Men du behöver inte vara beredd att sälja din själ – du bara betalar för konst, med ett pris.

    Ahluwalia har även gett sig på film, böcker och kampanjer. Det är som om du inte bara får en jacka, utan också en kulturell upplevelse, som att gå på ett museum, men istället för att titta på konst, bär du den på din kropp.

    Sedan all denna hype! New York Times, Vogue, i-D – de älskar henne. Det är som om hon är modevärldens Beyoncé, och vi alla är här för att titta på.

    Multi-award winning label Ahluwalia was launched in 2018 by Priya Ahluwalia

  • PRADA VISADE UPP SIN NYA HÖSTKOLLEKTION

    Miuccia Prada och Raf Simons presenterade Pradas kommande höstkollektion under temat ”en granskning av modern skönhet”.

    Deras budskap var tydligt: ”Kläder ska förändra vår syn på skönhet.” Men man kan inte låta bli att undra: om något ser ut som en överdimensionerad papperspåse, hur gör det en till en miljonär?

    Visningen var fylld av plisserade mini-kjolar, fransiga skjortor och uppblåsta klänningar som tycktes rymma två småbarn. Ingen verkar förstå syftet, men vi är glada att vi inte behöver betala för dem.

    Övergången från ungdomlighet till vuxenhet har skett genom att kombinera mini-kjolar med långsamma, hängande kappor. Plötsligt känns det som om vi alla är på väg till ett bröllop där komplimangen ”Jag gillar ditt snedsteg i stilen, men det fungerar” är den nya normen.

    Raf Simons och Miuccia Pradas tidigare design för barn som leker vuxna har nu ersatts av en helhet som gör oss till vuxna, men jag är osäker på om jag är redo för det.

    De påstår att kläder ska få oss att växa upp, men här står vi mitt i ett hav av filt, krulligt hår och överdimensionerade klänningar och undrar om vi borde ha stannat i en barndom fylld av glass till frukost och fri stil. Men som de säger, mode är ett mysterium, och vi är alla här som åskådare.

  • BILLYLILDOVE: ROCKSTJÄRNA ELLER POET?

    Ottawa-baserade Billylildove är en blandning av en rockstjärna och en känslig poet.

    Men när du lyssnar på hans musik, så är det inte bara riff och bröl, nej då – det är djupt, filosofiskt, kanske till och med terapeutiskt? Han är den där killen som inte bara spelar rocklåtar, han spelar själslig introspektion.

    Det bästa är att han verkligen har den där förmågan att tala till våra känslor. En låt om kärlek? Okej, men han får oss att förstå hur svårt det är att vara i ett förhållande och ändå vilja vara ensam ibland.

    Texterna är så djupa och reflekterande att man nästan får för sig att han sitter i ett mörkt rum med en gitarr och funderar på universums hemligheter. Det får en att känna sig som en känslig konstnär.

    Om ni inte redan hört Billylildove, så får ni skylla er själva när ni står där på WayOutWest om några år och försöker förklara varför ni inte var först med att upptäcka honom.

  • SLAM JAM x MASERATI COLLAB PRESENTERADES I MILANO

    Ni har väl inte missat det här galna samarbetet mellan Slam Jam och Maserati. Vad händer? Vi har en lyxbilstillverkare som slår sig ihop med ett streetwear-märke för att skapa en ”lifestyle”-kollektion.

    Förut när vi såg en Maserati, tänkte vi på smycken, dyra middagar och väldigt snabba bilar. Men nu? Nu tänker vi på… hoodies med 3M-reflekterande detaljer.

    Alla kläderna är tänkta att kombinera funktion och stil. Alltså, om du inte har kört en Maserati, så kanske du inte vet, men de bilarna är snabba. Så nu är idén att klä sig snabbt också!

    Meningen är att dom här kläderna ska ”förändra Maseratis ikoniska identitet genom mode.” Men alltså, när man ser en Maserati, brukar man inte tänka ”mode”. Man tänker ”Herregud, hur kan den här bilen vara så dyr och ändå så ful på en gång?”

    Men nu, istället för att se bilen som en symbol för överflöd, får du se det på din hoodie, din jacka och – ja, till och med dina svettbyxor

  • Mode är som modern konst, ingen fattar, men alla låtsas

    När jag såg Marni’s höst/vinter 2025-kollektion kände jag direkt: “Wow, modevärlden har officiellt tappat det.” Vi snackar en vargdräkt som blir en kostym? En klänning med blomsterexplosioner?

    Och Olaolu Slawn’s konst på kläderna… Jag älskar idén att förvandla mode till en “levande canvas”, men om jag försöker mig på det får jag bara en tröja med tacosås och kaffe på. Ingen kallar det avantgarde, bara slarv.

    Och hela grejen med att kollektionen inspirerats av “rökiga Milano-caféer och intima konstsalonger”? Det låter fancy, men jag har varit på kaféer i Milano – det är 95 % turister som försöker uttala “espresso” utan att se ut som idioter. Och om det ska vara “rökig” atmosfär – är det mode eller en protest mot rökförbudet?

    Men ärligt talat, jag gillar ändå att modevärlden bara kör. “Wearability and fantasy” – exakt som när jag klär mig för jobbet och försöker se professionell ut men egentligen bara har en hoodie och hoppas att ingen märker det på Zoom.

    Det bästa? Folk kommer betala tiotusentals kronor för att se ut som att de snubblade rakt in i en konstinstallation. Jag älskar det! Tack Marni, för att ni visar oss att det inte handlar om vad vi bär, utan hur vi lyckas övertyga andra att det är konst.

  • QUIRKY, RETRO, MANDO POP-ROCK FRÅN CHINESE AMERICAN BEAR

    Jag hörde precis det här bandet, Chinese American Bear… och jag måste bara säga: det låter som om någon bara kastade ihop tre random ord och sa ”Perfekt! Det här blir ett coolt indieband!”. Kinesisk? Amerikansk? Björn? Jajamen!

    Det är som att de snurrade på ett lyckohjul med nationaliteter, djur och indie-vibbar. Och deras musikstil… de kallar det ”quirky, retro mando pop-rock”.

    Jag älskar hur specifikt men ändå oklart det är. ”Retro mando pop-rock” låter som något du hittar längst bak på en second-hand-butik – bredvid en trasig vinylspelare och en T-shirt med en ironisk katt på.

    Men här är min favoritdel: Deras live-show beskrivs som ”en punkshow för småbarn”. Vänta lite… en punkshow för småbarn?! Vad betyder det ens? Är det ett mosh pit där folk slår varandra med gosedjur? Är det någon som stagedivar rakt ner i en hög med ballonger? Jag vill se det här!

    De skriver låtar som inte är ”för seriösa” men ”matälskande”. Alltså, jag har hört om låtar om kärlek, sorg, revolution… men mat? Är det här framtiden för musik? Ska nästa stora pophit heta ”Jag älskar tacos”?

    Och de har över en miljon streams! En miljon! Jag kan knappt få min mamma att spela min spellista, och de här två sitter i sin hemmastudio i Seattle och bara *boom*, internationell succé.

    Så vem vet? Snart kanske vi alla är på en festival där folk stagedivar in i en hög av gosedjur medan de sjunger en låt om dumplings. Och ärligt talat… jag är *så* redo för det.

  • CIARAN BLANDAR ”TAILORING” MED RÅ ENERGI

    CIARAN har alltså bestämt sig för att blanda ”sharp tailoring” med ”the raw energy of street style.” Det låter som om någon försökte para ihop John Wick med en skateboardåkare.

    De säger att kollektionen är ”designed with a global perspective and made in Portugal.” Det är modevärldens sätt att säga: ”Vi vill att det ska kännas exklusivt, men vi måste också betala hyran.”

    Sedan har vi den där beskrivningen av plaggen – baggy chinos %i lätt bomullstwill, baggy shorts i tung bomullstwill. Det är mycket twill här. Twill är som den där vännen som alltid hänger med men ingen riktigt vet vad han gör.

    CIARAN satsar på ”quality over quantity,” vilket är ett elegant sätt att säga att kläderna är svindyra. Man vet att det är en ”intentional batch” när prislappen har fler siffror än din senaste mobilräkning.

    Så om du någonsin velat se ut som om du är redo för både en affärsmiddag och ett spontant parkour-lopp genom stan – CIARAN har din rygg!

  • RAINS REVOLUTIONERANDE REGNKLÄDER

    Så RAINS, det danska märket känt för att göra regnkläder snygga, har nu uppfunnit ett vattentätt tyg som är banbrytande.

    Jag visste inte ens att det fanns en *gräns* att bryta inom regnkläder. Jag menar, vad har vi haft hittills? Blött… och torrt. Det är inte direkt en bransch fylld av innovationer.

    Men nu har de lanserat Suva! Det är ett trelagers tyg med *mekanisk stretch*, vilket är en finare term för: “du kan böja dig ner utan att spräcka byxorna.” Fantastiskt.

    Och sen kommer vi till designen. För regnkläder måste ju inte bara funka, de måste också se modemedvetna ut. Man vill ju kunna gå från att överleva en storm till att se ut som någon som precis lämnat en galleria i Köpenhamn. Jag älskar att de kallar det *minimalistisk estetik* – vilket i modetermer betyder: “Vi orkade inte designa så mycket, men vi tog mer betalt.”

    Jag är ändå nyfiken på att testa det här. För jag bor i Skandinavien, och här är det tre väder: regn, *snart* regn och *just varit* regn. Så om Suva kan hålla mig både torr och snygg, då kanske det är den största modeuppfinningen sen fickorna på damkläder.

  • DUON LUKE & LUCIE’S SISTA KOLLEKTION FÖR JIL SANDER

    Jil Sander’s FW25-kollektion var alltså Luke och Lucie Meiers sista och de valde att gå ut med en ”ljus metafor av kärlek.” Det låter ju fantastiskt poetiskt, men låt oss vara ärliga: i modevärlden betyder det svart, mycket svart och kanske lite mer svart… fast i olika material.

    Jag älskar också hur deras designstil beskrivs som en ”blissful tension”, jag vet inte vad det betyder, men det låter som hur det känns att gå i ett par nya, för små designerklackar: ”blissful” för att de är dyra och snygga, och ”tension” för att dina tår håller på att dö.

    Det ryktas att Meiers kan vara på väg till LOEWE. Modevärlden är ju som en riktigt snobbig omgång av Paradise Hotel: folk hoppar runt, ingen vet vem som ska ta över, och plötsligt dyker någon upp och säger ”Jag är här för att skapa kaos… i form av stickat alpaka.”

    Men vad jag älskar med modebranschen är att ingen erkänner att de inte vet vad de håller på med. De bara använder ord som ”textural mastery” och ”historisk referens” så att folk nickar och säger ”Briljant!”. Tänk om vi kunde göra så i vardagen? Kommer för sent till jobbet? ”Jag ville skapa en blissful tension mellan min ankomsttid och er förväntan.”

    Så ja, modebranschen är kaos, men det är stilrent kaos. Och det, mina vänner, är en metafor för livet.

  • FENDI: ETT SEKEL AV MODE

    Fendi firade 100-år igår med sin visning på Milano Fashion Week. Ett sekel av mode! Det är som när en italiensk nonna fyller år, mycket historia, mycket tradition, och garanterat någon som skriker om hur saker var bättre förr.

    Men Silvia Venturini Fendi sa: ”Jag ville inte fastna i arkiven.”Vilket är ett elegant sätt att säga: ”Vi grävde inte fram gammalt skräp, vi gjorde nytt dyrt skräp istället!”

    Vad blev resultatet? Faux mink-klänningar, gigantiska plyschdockor och tuxedos med asynkrona kavajslag. Det låter som om en överklädd miljardär fastnat i en karusell på Tivoli.

    Och herrmodet… Alltså, golvlånga pälsstolar? Killarna såg ut som om de precis vunnit VM i rysk oligark-stil. Man går inte in på ICA i den outfiten, man ’äger ICA’ i den outfiten!

    Front row var full av stjärnor, Matt Bomer, Sarah Jessica Parker, Sean Paul… Vänta. Sean Paul?! Tydligen gjorde han en surprise-spelning på efterfesten. Jag vill tro att han stod där mitt i allt Fendi-glam och bara: ”We haffi dress classy but still look mad! Gimme di Fendi pon mi back!”

    Fendi firar 100 år genom att blicka framåt, och jag älskar det. För det betyder att om jag någon gång blir 100, då kan jag också slippa prata om gamla tider och bara gå runt i en jättestor fuskpäls och krama en Fendi-nallebjörn.