Gritty Galore

Författare: Gritty Galore Magazine

  • PUNKENS MEST BAJSIGA IKON

    Okej, här har vi GG Allin – punkens mest extrema och kanske mest bajsiga ikon.

    Om ni inte känner till honom så föddes han som Jesus Christ Allin, vilket jag tycker är ganska modigt av föräldrarna, eller hur? ”Ja, vi tänkte att om vi ger honom ett namn som ska rädda världen, så kanske han bara gör något… intressant.”

    Och vet ni vad? Han gjorde verkligen det. Men inte på det sättet ni kanske hade tänkt er.GG Allin blev känd för att göra saker på scenen som fick folk att säga: ”Okej, det här är för mycket, jag går hem och duschar.” Men folk gillade honom!

    Det var som om han var den där vännen som alltid får dig att känna att du inte är den värsta människan på jorden – du kanske inte har *bajsat på en scen*, men du kanske råkade säga något pinsamt på en fest för två veckor sedan.

    Hans uppväxt… åh, den var ju verkligen inte enkel. Hans pappa var en auktoritär typ, men om du växte upp i GG Allins hus, så kändes det nog mer som att du bodde i en levande skräckfilm.

    GG Allin var så extrem att han skulle kunna göra *en avföringsshow* på en kristen kyrka och folk fortfarande skulle säga: ”Jaha, han är på sitt sätt en konstnär.”Sen har hans legendariska framträdanden, de var ju inte direkt Lars von Trier…

    Men på ett sätt så var de ett konstverk. Jag menar, tänk er själva, när var sista gången ni såg en artist på scenen och tänkte: ”Ja, den där personen skulle kunna vinna pris för mest avskyvärda handling på en scen.”

    För GG Allin var det vardagsmat! Han var som punkens motsvarighet till en extremt trasig julafton där alla gav bort det de inte ville ha – och det var alltid något som involverade… kroppens vätskor.

    Men här är det intressanta: Han hade faktiskt fans! Och inte bara några få nördar som tyckte att han var cool för att han inte använde trummor som resten av banden – nej, han hade en hel dedikerad skara.

    Det var som en sekt, fast med mer spillning och mindre andakt. De älskade honom för hans ”ärliga” stil. Och jag säger ”ärlig”, men om vi ska vara ärliga här, så var det som att säga att någon är ärlig när de går runt och skriker på gatan om att ”jorden är platt” – vi vet ju alla att det inte är så, men vi uppskattar ändå att de är konsekventa.

    Så ja, GG Allin var den punkare som inte bara stod emot samhällets normer, han överträffade dem genom att bokstavligen ignorera alla normer vi någonsin haft om vad man får och inte får göra på scen.

    Han var som en punkens anti-influencer, för han ville verkligen att du skulle minnas honom, även om du försökte förtränga hela grejen efteråt.

    Men han var också en symbol för vad punk egentligen är. Punk handlar inte om att vara snäll eller om att göra något som folk gillar – det handlar om att vara så extrem att folk antingen älskar eller hatar dig.

    GG Allin gjorde sitt jobb så bra att vi fortfarande pratar om honom idag – och han behöver inte ha haft den bästa musiken eller de bästa texterna, för det var aldrig det han var ute efter.

    Han var ute efter att få oss att reagera, och herregud, vad han fick oss att reagera.Så nästa gång någon säger: ”Punk handlar om att bryta mot normer”, tänk på GG Allin och tänk på hur mycket mer punk du kan vara om du verkligen, verkligen inte bryr dig om någon annan.

    Och om du inte gör det, så kan du alltid prova att ta ett steg längre och släppa loss på scenen… fast jag skulle rekommendera att du skippar bajset.

  • ETC:När PK är viktigare än journalistik

    Okej, vi måste prata om ETC. Ni vet, den där tidningen för folk som tycker att Vänsterpartiet är för mesiga och att revolutionen borde börja i en vegansk food truck på Södermalm.

    ETC kallar sig en oberoende tidning. Oberoende av vadå? Sanning? Logik? Självinsikt?! Allt de gör är att copy-pasta den senaste PK-trenden från Twitter och trycka det på glansigt, statsfinansierat papper.

    Så gnäller de på kapitalismen. Men de hade inga problem att sno åt sig 800 000 euro i presstöd genom att ’råka’ fylla i fel siffror i ansökan. ’Oj, blev det lite fel i räkningen?! Typiskt Excel, va?!’ Det är som när man skyller på ’tekniskt fel’ när Swish-betalningen till polaren inte går igenom.

    Och när de sen var tvungna att betala tillbaka? ’Det är en attack på pressfriheten!’ Nej, det är en attack på amatörmässig bokföring.

    Men ETC är smarta! De vet att deras målgrupp älskar att känna sig moraliskt överlägsna. Så de matar dem med det! Klimatet är undergång, vita män är roten till allt ont, och den enda lösningen är… att skicka mer pengar till ETC! Det är som en sekt, fast med fler artiklar om genus och färre coola ceremonier.

    Vad är nästa steg? ETC är så woke att jag väntar på att de ska börja skriva artiklar med trigger warnings innan rubriken. ’Vi har en nyhet idag, men vi vill först be om ursäkt om verkligheten kan uppfattas som kränkande!’

    Så vad har vi lärt oss? ETC är inte en tidning, det är en digital godhetstävling där alla som prenumererar får en osynlig medalj i moralisk överlägsenhet. Men se upp, för om du missar en PK-trend, då är du ute!

    Och då finns det bara en lösning… du gissade rätt – skicka mer pengar till ETC!”

  • YE – ETT GENI ELLER EN GALNING?

    När Ye postar den här bilden på Instagram så är det lika stor konst i klass med Picasso, Rembrandt eller Banksy. Jag vet inte vad Kanye försöker åstadkomma, men det är något fascinerande att se stor konst skapas live.

    Visst, innehållet är chockerande, och om man tittar på det rent moraliskt så är det lätt att höja på ögonbrynen

    Men om vi ser det som en ren trollakt – en form av performance art – så måste man ge Ye poäng för att han vet precis hur man spelar spelet. Han är inte bara en artist, han är en trollare som med varje tweet testar reaktionerna hos en publik som är ständigt på vakt.

    Ye är den enda som lyckats med bedriften att bli canceled när man redan var canceled.

    Man kan argumentera om huruvida det här är genialt eller bara gränslöst, men oavsett vilket så tvingar han oss att fundera över hur mycket vi egentligen låter oss påverkas av det som skrivs på en skärm. Kanske är det just den typen av konstnärlig provokation som får oss att ifrågasätta allt vi tidigare tagit för givet om internetkultur, kändisskap och hur gränser formas.

  • Maison Mihara Yasuhiros höstkollektion 2025

    Maison Mihara Yasuhiros nya kollektion försöker ”återuppfinna” varumärkets kärnidentitet… som de byggt upp i 30 år. Det är lite som att ha ett långt äktenskap och plötsligt säga: ”Vet du vad, jag tror vi borde börja dejta andra… men fortfarande bo ihop!”

    Men låt oss prata om själva kläderna. De har alltså jackor i två olika storlekar… som används samtidigt? Är det en kappa eller ett optiskt test? Om du ser en stor och en liten jacka på samma person samtidigt, betyder det att du är full eller att det bara är mode?

    Sen har vi tröjor som är gjorda av byxor… alltså, hur många gånger har vi alla haft den morgonen när vi tar på oss kläder i mörkret och inser att vi har huvudet genom en byxben? Maison Mihara Yasuhiro kallar det mode – jag kallar det måndagsmorgon.

    Men jag gillar verkligen den här idén med att vända saker upp och ner och mixa om allt. Det är som om modevärlden sa: ”Vad händer om vi klär på oss som om vi packat en resväska i fullständig panik?”

    Fast nu när jag tänker efter… min garderob har varit en Maison Mihara Yasuhiro-kollektion i åratal, jag bara visste inte att det var trendigt.

  • SVENSKARNA: GODHETSKNARKARE DELUXE

    Sverige. Det lilla perfekta landet med alldeles för mycket snö… och alldeles för mycket godhet.

    För här har vi inte bara blivit experter på att vara ”bra människor”, vi har förvandlat det till en nationalsport. Vi är så genomtänkta och kloka att vi knappt har tid att vara någonting annat än just det.

    Och medan vi slår oss själva på ryggen över hur makalöst fantastiska vi är, hör vi det ekande mantrat: ”Så länge vi är goda människor, då kan vi aldrig ha fel, visst?”

    Men kom igen – har ni verkligen inte lagt märke till hyckleriet? Vi är världsbäst på att tala om för ALLA andra hur de borde leva sina liv, men så fort någon vågar ifrågasätta oss själva? Ja, då blir vi kränkta snabbare än någon hinner servera en vegansk latte.

    Sverige är tyvärr passé. Helt förlorat. Det är otroligt hur många hjärndöda godhetens junkies man kan se samtidigt utan att det blir någon form av kollektiv härdsmälta. Och nej, jag pratar inte om en valfri torsdag i en universitetsstad, men nära nog.

    Vad händer när någon vågar säga emot? Då hugger vi direkt på de få som faktiskt genomskådat maktspelet, ifrågasatt mediebubblan eller pekat på hur samma gamla mallar predikas av stat, skolsystem och auktoriteter.

    För alla oss vakna är det tydligt: om du inte omfamnar ”Den Stora Godhetens Klubb” och spelar spelet rätt, då blir du automatiskt… vadå? En narr? En foliehatt? Ett missfoster i denna monokulturella utopi?

    För att gå emot det här flockskallet krävs det numera ett mod som skulle fått gamla tidens rebeller att blekna av avund. Att bryta sig loss från det kollektiva tänkandet är tydligen den största synden – tänk om någon börjar tänka själv! Vilken mardröm.

    Och visst, okej. Det är väl jättefint att vara lite woke och öppensinnad. Men får man vara realist också? Eller är det att svära i den godhetens kyrka vi byggt? Tänk om vi, hör och häpna, började använda våra egna hjärnor istället för att mekaniskt tugga i oss allt staten serverar oss med silversked. Är det för mycket begärt?

  • UNDERCOVER: HÖSTKOLLEKTION 2025

    UNDERCOVERs nya höstkollektion är inspirerad av obskyra experimentella elektroniska rockband från 70- och 80-talet.

    Jag älskar modevärlden. De kan ta något som ingen någonsin har hört talas om och säga: ”Det här har ALLTID varit din passion!” Man sitter där och tänker: ”Har jag levt mitt liv fel? Borde jag ha lyssnat mer på Dieter Moebius istället för att… jobba?”

    De har baserat designen på en ”föreställd futuristisk stam” som blandar tysk punk och new wave. Jaha? Jag visste inte att framtidens stam skulle bestå av Berlin-klubbare från 1981 som fastnat i en tidsloop!

    Och sen har vi Josep Baqué, en spansk konstnär som målade surrealistiska varelser som är halvt människa, halvt djur. Så om du någonsin velat se ut som om en minotaur och en synthesizer fick barn – den här kollektionen är för dig!

    Mode alltså. De lyckas alltid få oss att vilja ha saker vi inte ens visste fanns. Men jag antar att det är hela grejen. Om vi redan hade kläder inspirerade av Dieter Moebius och en framtida cyberpunk-stam… då hade vi ju varit före trenden.

  • LOKKO I P2 LÄGGS NED

    Sveriges Radio ska sända näst sista avsnittet av ”LOKKO i P2 – Modern musik för moderna människor.”

    Om bara alla som kommenterat i sociala medier med en gråt smiley hade lyssnat på programmet så hade det aldrig lagts ned. Andres Lokko beskriver programmet som ”ambient i duggregn”. Det är första gången någon har lyckats få duggregn att låta ännu tråkigare. Och jag är svensk – vi är världens främsta experter på att uthärda tråkiga saker. Men när jag hör ”nederbörds-ambient”, tänker jag: ”Är det musik eller SMHI som gått rogue?”

    Sen nämner han ”Fender Rhodes-dub från Norra London”. För det första: om du inte vet vad en Fender Rhodes är, oroa dig inte – det är tydligen ett elpiano som bara används av människor som säger saker som ”vintage är en livsstil”. Och ”Norra London”? Det låter som nån snubbe som sitter i en hipsterlägenhet med mer växter än eluttag, och spelar dub medan han väntar på att hans surdegsbröd ska jäsa.

    Och hur kan vi glömma ”militant spoken word”? ”Nikki Giovanni möter MF DOOM”. Jag älskar det. Så det är som att få höra poesi och känna att man samtidigt måste starta en revolution. Jag ser framför mig någon som skriker ”DOWN WITH THE SYSTEM!” med rim som: ”Rättvisa och hopp, men kan du stänga dörren, det drar kallt?

    Det är också något med jazz som alltid är så intellektuellt. Om du någonsin känt dig för dum för att lyssna på musik – grattis, du har hittat rätt genre. Jag försökte en gång lyssna på jazz och insåg att jag inte vet när man ska klappa. Är det efter en solo? Efter en tystnad? Eller när basisten gör en nick som bara andra musiker förstår?

    Och avslutningsvis: vinterns friaste transatlantiska flöjtduett. Wow. Jag vet inte vad det betyder, men det känns som nåt man borde lyssna på i en ylletröja medan man låtsas uppskatta modern konst.

    Kanske är det två flöjtister som spelar från varsin sida av Atlanten? Och om de träffar samma ton är det ett julmirakel?

  • TODD SNYDER FW25-KOLLEKTION

    Todd Snyder tog över Academy Mansion på Upper East Side och presenterade sin höstkollektion för 2025.

    För att verkligen ge den där exklusiva känslan såg vi Brendan Fraser – ja, han från ”The Mummy” på första raden. Nu, om ni har sett honom, vet ni att han är som en levande bevis på att mode faktiskt kan ge dig en andra chans.

    Från en actionhjälte till en modeikon? Det är som att få reda på att din farfar faktiskt har varit en popstjärna i ungdomens dagar.Så, hur såg kollektionen ut? Det var massor av lyxiga material: sammet, siden brokad, och cashmere.

    Och färger som smaragdgrön, aubergine och petrolblå. Jag tänker… det låter ju som något man skulle hitta på en midsommarfest för någon som är väldigt intresserad av att man ser dyr ut, men samtidigt inte vill ha på sig något som ser ut som att man just klivit ut ur en gammal Bond-film.

    Men det som verkligen fångade mig var idén att kollektionen handlar om att skapa sin egen stil genom att lite smått bryta mot de klädkoder livet sätter upp för oss. Och här är min reflektion: om jag någon gång ska ”bryta mot klädkoder” kommer jag börja med att inte sätta på mig min morgonrock när jag går till mataffären för att ”hämta lite mjölk”.

    Men hey, om Todd Snyder säger att jag ska vara rebellisk med stil, då kanske jag borde börja bära sammet medan jag ser på Netflix i min soffa.

  • WOOD WOOD’S 2025 HÖSTKOLLEKTION

    Har ni sett Wood Woods kommande höstkollektionen. För det första – vem visste att en modekollektion kunde låta som en TED Talk om hållbar framtid? Jag läser beskrivningen och tänker: ”Är det kläder eller en klimatsmart kommunistisk utopi?”

    De har inspirerats av Biosphere 2-projektet från 1991 – det där experimentet där forskare låste in sig i en gigantisk glaskupa för att se om vi kan överleva på Mars. Vilket är kul, för om du någonsin har försökt överleva en svensk vinter i en oversized stickad tröja och voluminösa byxor… så vet du att du redan är i ett överlevnadsexperiment.

    De pratar om 70-talets counterculture. Det var en tid när folk levde i kollektiv, odlade sin egen mat och experimenterade med… allt möjligt. Så nu ser vi ut som en stilren Charles Manson-sekt men med hållbart producerade byxor i boucle. Fantastiskt!

    Men jag älskar det här med att de kombinerar workwear och modern street style. Det är som att de säger: ”Oavsett om du bygger en lada eller bara beställer en flat white för 78 spänn, så ska du göra det med en känsla av lugn självsäkerhet.”

    Sedan har vi färgpaletten! Jordiga toner, mjuka gröna och lavendel. Det låter som en lyxig ekoby i Småland. ”Välkommen till vår community, vi har ekologisk kombucha, självförsörjande energilösningar och en klädkollektion som gör att du ser ut som en väldigt stilig bonde.”

    Men jag gillar att de tänker på framtiden! Modevärlden pratar mycket om innovation, men jag väntar fortfarande på den dagen någon designar en jacka som hittar mina AirPods automatiskt.

    Så, Wood Wood, ni har mitt intresse! Om ni någonsin behöver en testperson för hur mycket ”voluminösa byxor” en människa kan bära innan de fastnar i en dörrkarm – ring mig!

  • Kust. Polska minimalistiska kallingar

    KUST. – ett polskt varumärke som gör minimalistiska underkläder och essentiella plagg. För det första, när jag hör “minimalistiska underkläder” tänker jag: Hur minimalistiska snackar vi? Är det en tråd och en ambition? Är det underkläder för folk som tycker att tyg är för mainstream?

    Och deras nya Rib Cotton-kollektion – de har alltså “ribbad bomull” och “Boxer Shorts 01.” Alltså, när en produkt har “01” i namnet, då vet man att det är seriöst. Det är liksom en boxer, men också en shorts. Två-i-ett! Som en schweizisk armékniv fast för folk som vill vara både avslappnade och redo att springa ett maraton på 70-talet.

    Sen är kampanjen inspirerad av Parisian cafés och brasseries. Det betyder att du ska känna dig lika bekväm i dessa kläder som en fransman som sitter i solen, röker en cigg och dömer folk i tystnad. Och jag älskar att de säger att deras boxer shorts “ofta kopieras.” Det är en sån där ödmjuk skrytgrej: “Folk försöker stjäla vår stil, men vi är OG.” Jag föreställer mig ett hemligt nätverk av underklädespirater som viskar: “Har du fått tag på Boxer Shorts 01? Det riktiga grejerna?”

    Och slutligen – ekologisk bomull! Jag gillar det, men hur vet vi att en bomullsplanta lever ett bättre liv? Får den semester? Har den ett fackförbund? Jag vill att mina kalsonger ska komma från en glad planta som haft en meningsfull barndom.

    Vad tycker ni? Är det här framtiden för mode eller är det bara ännu ett sätt att få oss att känna att vi måste uppgradera våra underkläder till något som funkar för både Netflix och en catwalk?