Gritty Galore

Författare: Gritty Galore Magazine

  • ÄNNU ETT JAPANSKT MÄRKE MED FOKUS PÅ KVALITE = SVINDYRT

    Japaner, japaner, japaner. Ännu ett japanskt märke som går in hårt för det här med kvalite & funktionalitet är FreshService.

    Det är svindyrt, något seriöst och funktionellt, men det slutar alltid som den där ena kompisens försök att se ut som en soldat men ändå vara livrädd för att gå ut i regnet.

    Men det bästa är den här idén om att ha ”baggy fits”. För att när jag tänker på militärt mode, så är första tanken: ”Kanske för mycket utrymme runt midjan?” Jag ser framför mig en militär styrka som försöker smyga genom buskar, men de fastnar hela tiden med sina gigantiska byxor. Och de måste slåss för sitt liv, men inte innan de gör en snabb justering av midjebandet.

    Det är nästan som om FreshService har tittat på military wear och tänkt, ”Vi ska ta den där perfekta balansen av praktisk funktion och mode. Och, vet du vad, vi ska göra den tillräckligt löst sittande så att alla kan känna sig som en soldat – men en soldat som gillar att lägga upp fötterna på soffbordet också.”Jag säger bara, det är som att klä sig för att vinna ett krig, men ändå vara beredd på att ta en latte efteråt.

    Men vet du vet vad, om jag ska vara ärlig – jag är faktiskt ganska sugen på en av de där jackorna.

  • GUCCI FW25 ”MOD MEETS MODERN”

    Igår visade Gucci upp sin kommande höstkollektion för modevärlden på London Fashion Week. Temat var ”mod meets modern”.

    Vilket i modespråk betyder att du kan se ut som Twiggy på överkroppen och en tech-miljardär från Silicon Valley på underkroppen.

    Men vi måste prata om catwalken! Den var en high-tech rendering av insidan av en retroparfymflaska. Förlåt, men det där är ju inte en visningsscen, det är en pitch till nästa Christopher Nolan-film! Jag kan höra filmtrailern nu: ”In a world… where fashion is fragrance… and fragrance is the future…”

    Och sen har vi hästbetseldetaljerna i form av kedjeslipsar. För att inget skriker ”moderna 2025” som att se ut som en väldigt välklädd jockey. Och självklart, det där klassiska: ”Sheer, sequined, and lace low-rise midi skirts paired with more neutral long-sleeve sweaters.” Ah ja, den looken. För vi vet ju alla att när det är -10 grader ute och du ska på ett viktigt möte tänker du: ”Ja, jag tar den glittriga genomskinliga kjolen, men matchar den med en stickad tröja så jag inte fryser.”

    Slutligen, den kreativa bossen Sabato De Sarno fick lämna efter mindre än två år. Modevärlden är verkligen den enda branschen där ”provperiod” betyder ”din heltidstjänst”. Och Gucci har haft fler kreativa chefer de senaste åren än jag har haft fungerande gymkort.

    Sammanfattningsvis, modevärlden fortsätter att vara den mest seriösa komedin vi aldrig visste att vi behövde.

    Gucci FW25 bjöd på en blandning av retro, modernitet och en väldigt förvirrad häst. Och ärligt talat? Jag vet inte om det är bra eller dåligt.

  • Makhmadim: När mode låter som en filosofisk avhandling

    Har ni någonsin läst en beskrivning av ett klädmärke och känt att ni plötsligt är mitt i en akademisk föreläsning om existentialism?

    Jag snubblade över Makhmadim och deras klädfilosofi, och jag svär att jag kände mig dummare efteråt. De säger att deras namn kommer från ett gammalt hebreiskt ord för ”vackra saker.” Det låter ju fint! Men sedan börjar de snacka om att de ”förvränger” och ”omkonfigurerar” kläder. Vänta lite nu… Jag ville bara ha en skjorta, inte en existentiell kris!

    De mixar arbetskläder och formell stil – alltså, det är en fin tanke. Men jag har svårt att se framför mig en snickare i en smoking eller en bankman i en overall. ”God dag, välkommen till banken. Ursäkta att jag har hammaren i fickan, jag gillar att överraska med min ’reinterpreted functionality’.”

    Men det bästa är ändå deras affärsmodell: Att motverka konsumtion genom att sälja kläder. Jag gillar ironin! Det är som att en pizzeria skulle säga: ”Vi säljer pizza, men vi hoppas att du aldrig köper en till.”

    Så om du någon gång vill känna dig som en intellektuell modeguru och förvirrad på samma gång, köp en skjorta från Makhmadim! Bara glöm inte att läsa manualen innan du klär på dig.

  • Ashish: En legend och maximalist

    Modeveckor beskrivs alltid med ord som ”banbrytande”, ”ikoniskt”, och ”modets framtid”. Men om vi ska vara ärliga, ibland ser det mer ut som ”framtiden där alla glömt hur man klär sig”.

    Ashish är ju känd för sina glittriga, färgglada, handbroderade skapelser, alltså kläder som ser ut som om en enhörning gått loss med en limpistol. Fantastiskt!

    Och hans kändisklienter! Beyoncé, Madonna, Taylor Swift… alltså, det är ju uppenbart att det här är kläder för folk som *inte* åker tunnelbana. För om du har på dig en hel paljettkostym på Stockholm Central, så får du inte mode kudos, du får en femma i pappersmugg.

    Så ja, Ashish – en legend, en maximalist, en mästare på att få folk att se ut som levande discokulor. Och jag älskar det. För världen behöver mer glitter. Speciellt vi som lever i länder där november känns som en dystopisk thriller.

  • DSQUARED2’S GALNA 30-ÅRS JUBILEUM

    Såg ni Dsquared2:s galna 30-års jubileum? De öppnade alltså med att en rappare rullade ut ur en bepansrad bil full av dollarsedlar?

    Jag menar, det är precis så jag vill anlända till A PLACE en fredag kväll när lönen kommit in. Bara glida ut ur en värdetransport med på sedlar som flyger över potatisavdelningen.

    Och Naomi Campbell stängde showen i en biker-bodysuit? Jag älskar att hon fortfarande lever efter mottot ”Jag går in i rummet, och du tittar.” Hon kan dyka upp i en sopsäck och folk skulle ändå applådera och säga att det är avant-garde.

    Sen har vi kollektionen – en mix av Kanada och Italien. Eller som jag kallar det: ”pizzerian i Åre.” De hade allt! Flanell, denim, pufferjackor och glitterkalsonger. För när du tänker på stil, tänker du självklart: ”Vad skulle hända om en kanadensisk skogshuggare hamnade på en ravefest i Milano?”

    Sammanfattningsvis: Dsquared2 bevisar att mode är galenskap, men vi älskar att titta på det. Och jag planerar att återskapa looken, om ni ser mig på stan i en korsett med ett släp fastsatt i min t-shirt, vet ni varför.

    https://youtu.be/BBOdjZNlx28

  • NTO’S NYA SINGEL CIRRUS

    Jag gillar verkligen storyn om NTO. En kille från Marseille som går på Sziget, blir kär i elektronisk musik och sen bara hoppar över DJ-fasen och börjar producera direkt. Det är som att säga: ”Jag älskar mat, men jag skippar att laga den och går direkt på att bli Michelinkock.”

    Sen har vi titlarna på hans låtar: Stratus, Cirrus… Vänta nu, han namnger sin musik efter molntyper? Killen gör elektronisk musik och har ändå lyckats smyga in ett geografilektion? Snart kommer tredje delen: Cumulus – ”en fläkt av hopp och en chans för solen att skina genom våra tunga livsmoln.”

    Om Cirrus nu är ”ljus och vänd mot framtiden”- då är det väl bara att hoppas att framtiden har en fet basgång och att vi alla får stå under discokulans glittrande ljus och bara… försvinna in i musiken.

  • WET LEG REMIXAR FRANSKDUON FAUX REAL

    Wet Leg har gjort en remix på Faux Real’s låt ”Walking Away From My Demons”. Jag älskar Wet Leg. De låter som ett band som startades av två tjejer som enbart kommunicerar genom ironi och TikTok-referenser.

    Faux Real själva, de här bröderna Virgile och Elliott, de verkar ju leva i sin egen dimension av extravagant konstnärlighet. Beskrivningen av deras debutalbum är ju som att någon satte sig ner och tänkte: ”Hur många musikgenrer kan vi få in i en mening innan någon slår oss?” Euro-dance, synthpop, glam rock, post-punk… Alltså, är det en skiva eller en hel festival?

    Men det bästa med allt detta är ändå att Faux Real och Wet Leg låter som att de är ett enda stort inside joke som vi alla bara låtsas förstå. Och vet du vad? Jag älskar det. För ibland vill man bara ha lite flamboyant, gränslös musik som låter som att den skapades av två franskamerikaner i en surrealistisk drömvärld.

    Så vad säger ni, ska vi alla bara låtsas att vi fattar och njuta av resan?

  • GLENN MARTENS HÖSTKOLLEKTION SLÅR GRÄNSER & REKORD

    Okej, låt oss snacka om Glenn Martens och hans senaste DIESEL-kollektion. Först och främst, vad är det med modedesigners och att låta kläderna se ut som om de redan haft ett tuffare liv än jag? Martens har tydligen tagit denim, lackerat det, laminerat det och sedan rivit det i stycken.

    Martens har också den här grejen där han bryter ner modebranschens hemlighetsmakeri. Han livestreamade ateljén fyra dagar innan showen, så att alla kunde se hur plaggen kom till. Det är typ som att kolla på The Great British Bake Off, men istället för en perfekt citronmarängpaj får du en kavaj som ser ut som om den överlevt en tornado.

    Och de här kläderna, vissa plagg “hängde knappt kvar på modellerna”. Alltså, jag är säker på att det är konceptuellt, men det känns lite som att Diesel försöker få oss att betala för en modeversion av att glömma bältet hemma. “Vill du ha en hel skjorta? Nej nej, här får du en pappersmaché-bit som kämpar för sitt liv.”

    Nu väntar vi spänt på Martens debut för Maison Margiela. Jag kan bara föreställa mig hur han kommer att ta de där klassiska Margiela-styckena och riva dem i bitar, sätta ihop dem med tejp och kalla det “postmodern couture.”

    Slutsats? Glenn Martens är antingen ett geni eller en galen vetenskapsman inom mode. Eller båda.

  • HAJIME SORAYAMA: NANZUKA ART INSTITUTE

    Hajime Sorayama är alltså en konstnär som sedan 70-talet har målat hyperrealistiska, glänsande, futuristiska robotar och inte bara vilka robotar som helst, utan robotar som ser ut att ha gått en catwalk på Victoria’s Secret.

    Jag menar, AI kanske tar över världen, men om de ser ut som Sorayamas skapelser… ja, då kommer vi människor att vara HELT OKEJ med det.

    Han målar robotar tillsammans med dinosaurier… Jag älskar hur han bara slänger in T-Rex i mixen. Som att han satt där och tänkte: ”Vad saknas i min futuristiska värld av glänsande cyborg-brudar? Ah, just det! En jäkla velociraptor!”

    Men seriöst, det är imponerande hur han fångar ljus, reflektioner och transparens i sina verk. Han försöker alltså måla ljus på ett sätt som går bortom traditionell målning. Det är typ som att en pizzabagare säger: ”Jag vill baka bröd på ett sätt som går bortom bröd.”

    Och nu ska han ha en stor retrospektiv utställning i Shanghai. Jag föreställer mig hur alla tekniknördar, sci-fi-fans och folk med väldigt… specifika… intressen står i kö och tänker: ”Är det här framtiden? Och får jag beställa en i min storlek?”

    Vad tror ni? Kommer framtidens AI att se ut som Sorayamas vision? Och om de gör det, kommer vi ens kämpa emot? Vi kanske bara kommer sitta där och tänka: ”Jaja, Skynet vann, men DAMN, de ser bra ut. Light, Reflection,

    Transparency will open on February 28 at NANZUKA ART INSTITUTE in Shanghai.
    The exhibition will be available until June 15, 2025.NANZUKA ART INSTITUTE, Shanghai

  • K-WAY PÅ MILANO FASHION WEEK

    Så K-WAY har gått ner i sitt arkiv för att hitta sin identitet från 1965. Det betyder att vi äntligen når den punkten i modet där folk börjar klä sig som… sina egna föräldrar på dagis. ”Mamma, det där är en regnjacka, inte en modeikon.” Fel! Det är en ’heritage piece’.

    Hela kollektionen dom visade upp på Milano Fashion Week var en färgexplosion. Jag föreställer mig att publiken behövde solglasögon – inte för att det var en sommarvisning, utan för att en K-WAY-pufferjacka i neonorange och elektriskt blå slog dem rakt i ögongloben.

    De hade ju en utställning också! De visade upp kopplingar till vardagslivet genom att samarbeta med märken som Bic och Post-it. Förstår ni vad det betyder? Snart kommer vi se folk på stan i pufferjackor med inbyggda anteckningslappar. ”Oj, jag glömde handla mjölk.” RIP! Nej då, jag har en Post-it på ärmen!”

    Men seriöst, vi är i en tid där mode och funktionalitet smälter samman. Kanske nästa steg är en trenchcoat som funkar som ett tält? Vänta, det kanske redan finns…

    Men tills dess, kom ihåg, det som din mamma tvingade dig att bära i lågstadiet kan bli det hetaste på Milan Fashion Week. Så spara allt!