Gritty Galore

Författare: Gritty Galore Magazine

  • BILLYLILDOVE: ROCKSTJÄRNA ELLER POET?

    Ottawa-baserade Billylildove är en blandning av en rockstjärna och en känslig poet.

    Men när du lyssnar på hans musik, så är det inte bara riff och bröl, nej då – det är djupt, filosofiskt, kanske till och med terapeutiskt? Han är den där killen som inte bara spelar rocklåtar, han spelar själslig introspektion.

    Det bästa är att han verkligen har den där förmågan att tala till våra känslor. En låt om kärlek? Okej, men han får oss att förstå hur svårt det är att vara i ett förhållande och ändå vilja vara ensam ibland.

    Texterna är så djupa och reflekterande att man nästan får för sig att han sitter i ett mörkt rum med en gitarr och funderar på universums hemligheter. Det får en att känna sig som en känslig konstnär.

    Om ni inte redan hört Billylildove, så får ni skylla er själva när ni står där på WayOutWest om några år och försöker förklara varför ni inte var först med att upptäcka honom.

  • SLAM JAM x MASERATI COLLAB PRESENTERADES I MILANO

    Ni har väl inte missat det här galna samarbetet mellan Slam Jam och Maserati. Vad händer? Vi har en lyxbilstillverkare som slår sig ihop med ett streetwear-märke för att skapa en ”lifestyle”-kollektion.

    Förut när vi såg en Maserati, tänkte vi på smycken, dyra middagar och väldigt snabba bilar. Men nu? Nu tänker vi på… hoodies med 3M-reflekterande detaljer.

    Alla kläderna är tänkta att kombinera funktion och stil. Alltså, om du inte har kört en Maserati, så kanske du inte vet, men de bilarna är snabba. Så nu är idén att klä sig snabbt också!

    Meningen är att dom här kläderna ska ”förändra Maseratis ikoniska identitet genom mode.” Men alltså, när man ser en Maserati, brukar man inte tänka ”mode”. Man tänker ”Herregud, hur kan den här bilen vara så dyr och ändå så ful på en gång?”

    Men nu, istället för att se bilen som en symbol för överflöd, får du se det på din hoodie, din jacka och – ja, till och med dina svettbyxor

  • QUIRKY, RETRO, MANDO POP-ROCK FRÅN CHINESE AMERICAN BEAR

    Jag hörde precis det här bandet, Chinese American Bear… och jag måste bara säga: det låter som om någon bara kastade ihop tre random ord och sa ”Perfekt! Det här blir ett coolt indieband!”. Kinesisk? Amerikansk? Björn? Jajamen!

    Det är som att de snurrade på ett lyckohjul med nationaliteter, djur och indie-vibbar. Och deras musikstil… de kallar det ”quirky, retro mando pop-rock”.

    Jag älskar hur specifikt men ändå oklart det är. ”Retro mando pop-rock” låter som något du hittar längst bak på en second-hand-butik – bredvid en trasig vinylspelare och en T-shirt med en ironisk katt på.

    Men här är min favoritdel: Deras live-show beskrivs som ”en punkshow för småbarn”. Vänta lite… en punkshow för småbarn?! Vad betyder det ens? Är det ett mosh pit där folk slår varandra med gosedjur? Är det någon som stagedivar rakt ner i en hög med ballonger? Jag vill se det här!

    De skriver låtar som inte är ”för seriösa” men ”matälskande”. Alltså, jag har hört om låtar om kärlek, sorg, revolution… men mat? Är det här framtiden för musik? Ska nästa stora pophit heta ”Jag älskar tacos”?

    Och de har över en miljon streams! En miljon! Jag kan knappt få min mamma att spela min spellista, och de här två sitter i sin hemmastudio i Seattle och bara *boom*, internationell succé.

    Så vem vet? Snart kanske vi alla är på en festival där folk stagedivar in i en hög av gosedjur medan de sjunger en låt om dumplings. Och ärligt talat… jag är *så* redo för det.

  • PRADA VISADE UPP SIN NYA HÖSTKOLLEKTION

    Miuccia Prada och Raf Simons presenterade Pradas kommande höstkollektion under temat ”en granskning av modern skönhet”.

    Deras budskap var tydligt: ”Kläder ska förändra vår syn på skönhet.” Men man kan inte låta bli att undra: om något ser ut som en överdimensionerad papperspåse, hur gör det en till en miljonär?

    Visningen var fylld av plisserade mini-kjolar, fransiga skjortor och uppblåsta klänningar som tycktes rymma två småbarn. Ingen verkar förstå syftet, men vi är glada att vi inte behöver betala för dem.

    Övergången från ungdomlighet till vuxenhet har skett genom att kombinera mini-kjolar med långsamma, hängande kappor. Plötsligt känns det som om vi alla är på väg till ett bröllop där komplimangen ”Jag gillar ditt snedsteg i stilen, men det fungerar” är den nya normen.

    Raf Simons och Miuccia Pradas tidigare design för barn som leker vuxna har nu ersatts av en helhet som gör oss till vuxna, men jag är osäker på om jag är redo för det.

    De påstår att kläder ska få oss att växa upp, men här står vi mitt i ett hav av filt, krulligt hår och överdimensionerade klänningar och undrar om vi borde ha stannat i en barndom fylld av glass till frukost och fri stil. Men som de säger, mode är ett mysterium, och vi är alla här som åskådare.

  • Ahluwalia är inte bara ett märke, det är en kulturell fusion

    Okej, så vi har Ahluwalia, det där fantastiska modevarumärket som gör så att alla andra kläder känner sig som de kommer från H&M:s ”reaprisavdelning”.

    När du ser en Ahluwalia-jacka, känns det som om den har en historia. Och den har inte bara en historia den har liksom en hel tidslinje, flera kontinenter och en filmmanus bakom sig.

    Så här är grejen: Ahluwalia är inte bara ett märke, det är en kulturell fusion. Hon är som den där personen på en middag som pratar om hur hon växte upp med både indiska och nigerianska influenser, medan du bara sitter där och försöker förstå vad ”kulfi” är för något. Och sen säger hon att hon hänger i London, så nu har du en hel global upplevelse på en och samma gång.

    Och det bästa? De är unika. Så om du köper en Ahluwalia-jacka, kan du vara säker på att ingen annan kommer att gå runt med exakt samma sak. Det är nästan som att få en exklusiv VIP-biljett till modets hemliga klubb. Men du behöver inte vara beredd att sälja din själ – du bara betalar för konst, med ett pris.

    Ahluwalia har även gett sig på film, böcker och kampanjer. Det är som om du inte bara får en jacka, utan också en kulturell upplevelse, som att gå på ett museum, men istället för att titta på konst, bär du den på din kropp.

    Sedan all denna hype! New York Times, Vogue, i-D – de älskar henne. Det är som om hon är modevärldens Beyoncé, och vi alla är här för att titta på.

    Multi-award winning label Ahluwalia was launched in 2018 by Priya Ahluwalia

  • Mode är som modern konst, ingen fattar, men alla låtsas

    När jag såg Marni’s höst/vinter 2025-kollektion kände jag direkt: “Wow, modevärlden har officiellt tappat det.” Vi snackar en vargdräkt som blir en kostym? En klänning med blomsterexplosioner?

    Och Olaolu Slawn’s konst på kläderna… Jag älskar idén att förvandla mode till en “levande canvas”, men om jag försöker mig på det får jag bara en tröja med tacosås och kaffe på. Ingen kallar det avantgarde, bara slarv.

    Och hela grejen med att kollektionen inspirerats av “rökiga Milano-caféer och intima konstsalonger”? Det låter fancy, men jag har varit på kaféer i Milano – det är 95 % turister som försöker uttala “espresso” utan att se ut som idioter. Och om det ska vara “rökig” atmosfär – är det mode eller en protest mot rökförbudet?

    Men ärligt talat, jag gillar ändå att modevärlden bara kör. “Wearability and fantasy” – exakt som när jag klär mig för jobbet och försöker se professionell ut men egentligen bara har en hoodie och hoppas att ingen märker det på Zoom.

    Det bästa? Folk kommer betala tiotusentals kronor för att se ut som att de snubblade rakt in i en konstinstallation. Jag älskar det! Tack Marni, för att ni visar oss att det inte handlar om vad vi bär, utan hur vi lyckas övertyga andra att det är konst.

  • CIARAN BLANDAR ”TAILORING” MED RÅ ENERGI

    CIARAN har alltså bestämt sig för att blanda ”sharp tailoring” med ”the raw energy of street style.” Det låter som om någon försökte para ihop John Wick med en skateboardåkare.

    De säger att kollektionen är ”designed with a global perspective and made in Portugal.” Det är modevärldens sätt att säga: ”Vi vill att det ska kännas exklusivt, men vi måste också betala hyran.”

    Sedan har vi den där beskrivningen av plaggen – baggy chinos %i lätt bomullstwill, baggy shorts i tung bomullstwill. Det är mycket twill här. Twill är som den där vännen som alltid hänger med men ingen riktigt vet vad han gör.

    CIARAN satsar på ”quality over quantity,” vilket är ett elegant sätt att säga att kläderna är svindyra. Man vet att det är en ”intentional batch” när prislappen har fler siffror än din senaste mobilräkning.

    Så om du någonsin velat se ut som om du är redo för både en affärsmiddag och ett spontant parkour-lopp genom stan – CIARAN har din rygg!

  • K-WAY PÅ MILANO FASHION WEEK

    Så K-WAY har gått ner i sitt arkiv för att hitta sin identitet från 1965. Det betyder att vi äntligen når den punkten i modet där folk börjar klä sig som… sina egna föräldrar på dagis. ”Mamma, det där är en regnjacka, inte en modeikon.” Fel! Det är en ’heritage piece’.

    Hela kollektionen dom visade upp på Milano Fashion Week var en färgexplosion. Jag föreställer mig att publiken behövde solglasögon – inte för att det var en sommarvisning, utan för att en K-WAY-pufferjacka i neonorange och elektriskt blå slog dem rakt i ögongloben.

    De hade ju en utställning också! De visade upp kopplingar till vardagslivet genom att samarbeta med märken som Bic och Post-it. Förstår ni vad det betyder? Snart kommer vi se folk på stan i pufferjackor med inbyggda anteckningslappar. ”Oj, jag glömde handla mjölk.” RIP! Nej då, jag har en Post-it på ärmen!”

    Men seriöst, vi är i en tid där mode och funktionalitet smälter samman. Kanske nästa steg är en trenchcoat som funkar som ett tält? Vänta, det kanske redan finns…

    Men tills dess, kom ihåg, det som din mamma tvingade dig att bära i lågstadiet kan bli det hetaste på Milan Fashion Week. Så spara allt!

  • HAJIME SORAYAMA: NANZUKA ART INSTITUTE

    Hajime Sorayama är alltså en konstnär som sedan 70-talet har målat hyperrealistiska, glänsande, futuristiska robotar och inte bara vilka robotar som helst, utan robotar som ser ut att ha gått en catwalk på Victoria’s Secret.

    Jag menar, AI kanske tar över världen, men om de ser ut som Sorayamas skapelser… ja, då kommer vi människor att vara HELT OKEJ med det.

    Han målar robotar tillsammans med dinosaurier… Jag älskar hur han bara slänger in T-Rex i mixen. Som att han satt där och tänkte: ”Vad saknas i min futuristiska värld av glänsande cyborg-brudar? Ah, just det! En jäkla velociraptor!”

    Men seriöst, det är imponerande hur han fångar ljus, reflektioner och transparens i sina verk. Han försöker alltså måla ljus på ett sätt som går bortom traditionell målning. Det är typ som att en pizzabagare säger: ”Jag vill baka bröd på ett sätt som går bortom bröd.”

    Och nu ska han ha en stor retrospektiv utställning i Shanghai. Jag föreställer mig hur alla tekniknördar, sci-fi-fans och folk med väldigt… specifika… intressen står i kö och tänker: ”Är det här framtiden? Och får jag beställa en i min storlek?”

    Vad tror ni? Kommer framtidens AI att se ut som Sorayamas vision? Och om de gör det, kommer vi ens kämpa emot? Vi kanske bara kommer sitta där och tänka: ”Jaja, Skynet vann, men DAMN, de ser bra ut. Light, Reflection,

    Transparency will open on February 28 at NANZUKA ART INSTITUTE in Shanghai.
    The exhibition will be available until June 15, 2025.NANZUKA ART INSTITUTE, Shanghai

  • GLENN MARTENS HÖSTKOLLEKTION SLÅR GRÄNSER & REKORD

    Okej, låt oss snacka om Glenn Martens och hans senaste DIESEL-kollektion. Först och främst, vad är det med modedesigners och att låta kläderna se ut som om de redan haft ett tuffare liv än jag? Martens har tydligen tagit denim, lackerat det, laminerat det och sedan rivit det i stycken.

    Martens har också den här grejen där han bryter ner modebranschens hemlighetsmakeri. Han livestreamade ateljén fyra dagar innan showen, så att alla kunde se hur plaggen kom till. Det är typ som att kolla på The Great British Bake Off, men istället för en perfekt citronmarängpaj får du en kavaj som ser ut som om den överlevt en tornado.

    Och de här kläderna, vissa plagg “hängde knappt kvar på modellerna”. Alltså, jag är säker på att det är konceptuellt, men det känns lite som att Diesel försöker få oss att betala för en modeversion av att glömma bältet hemma. “Vill du ha en hel skjorta? Nej nej, här får du en pappersmaché-bit som kämpar för sitt liv.”

    Nu väntar vi spänt på Martens debut för Maison Margiela. Jag kan bara föreställa mig hur han kommer att ta de där klassiska Margiela-styckena och riva dem i bitar, sätta ihop dem med tejp och kalla det “postmodern couture.”

    Slutsats? Glenn Martens är antingen ett geni eller en galen vetenskapsman inom mode. Eller båda.