Marine Serre har gjort en ny kampanj som utforskar relationen mellan kvinnor och naturen. Jord, luft, vatten och eld.
Fyra element som håller planeten vid liv och modebranschen sysselsatt med att hitta nya sätt att ta betalt för den.
Kollektionen heter The Grace of Time. Kampanjen är fotograferad och regisserad av Aymane Alhamid och utspelar sig över öppna fält, i skogar och vid vattendrag.
Kvinnlighet möter naturen genom arkitektoniska silhuetter, åtsittande jersey, skira tyger och precisa utskärningar.
Det är alltså naturen, fast med bättre passform än naturen själv någonsin har erbjudit.
Men jag älskar formuleringen i pressmeddelandet att kampanjen utforskar kvinnans relation till naturen.
Vad betyder det egentligen? Att kvinnor är närmare naturen än män? Att män är närmare en PowerPoint-presentation?
Det är ändå något sympatiskt med att använda naturen som utgångspunkt i stället för att ännu en gång fotografera en modell i ett sterilt betongrum bredvid en stol som ingen får sitta på.
Marine Serre försöker åtminstone göra något intressant av motsägelsen. Inte bara byta färg på en tröja och kalla det en ny era.
Det är skillnaden mellan mode som vill säga något och mode som bara vill bli fotograferat när det säger det.
Och kanske är det just där The Grace of Time hittar sin nåd. I spänningen mellan det organiska och det konstruerade, mellan naturens oordning och människans behov av att kontrollera precis allting.
Till och med kvinnlighet. Till och med skogen. Till och med hur en modell ska stå bredvid en bäck.
Vi har lyckats förvandla naturen till en catwalk, kroppen till arkitektur och de fyra elementen till en säsongsberättelse.
Nästa höst kommer väl någon att lansera en kollektion inspirerad av gravitationen.
Tunga silhuetter. Fallande material. En kampanj där modellerna långsamt sjunker ner i marken.
Och pressreleasen avslutas med orden: ”Vi ville utforska människans relation till tyngdkraften.”
