Die Kränken är ett queer konstkollektiv som kombinerar gaymotorcykelgäng, läder och preussiska militäruniformer. De bildades 2015 för att utmana idén att homosexuella måste anpassa sig för att bli accepterade.
Namnet betyder ungefär ”de sjuka” på tyska och anspelar både på homosexualitetens sjukdomsstämpel och aidskrisens förödande historia.
Deras inspirationskälla, Blue Max, var en gaymotorcykelklubb från 1968 som fetischerade preussisk militärkultur. Tänk Village People, fast med en historiebok om militarism och betydligt mindre lust att uppträda på företagens Pride-fest.
De skapade en gemenskap för människor som inte kände sig hemma i det vanliga samhället. De byggde sin egen identitet, sina egna regler och sin egen estetik.
Die Kränken själva är frustrerade över den moderna gayvärldens strävan efter acceptans. De vill ha en mer radikal queeridentitet, inte bara bli insläppta i det borgerliga samhället. Och jag förstår frustrationen. Hela idén med frigörelse har blivit att få samma rättigheter som alla andra, så att man till slut kan leva exakt lika tråkigt som alla andra.
Först kämpade man för att få vara annorlunda. Sedan kämpade man för att få gifta sig. Nu kämpar man för att få ett gemensamt bolån och en hund som heter Charlie. Det är inte frigörelse. Det är att bli rekryterad till medelklassen. Det mest radikala man kan göra i dag kanske är att vägra bli normal.
Die Kränken påminner oss om att queer kultur inte måste vara lättsmält, färgglad och sponsrad av Absolut Vodka. Ibland är konst helt enkelt män i läder som vägrar be om lov.
