Björk är en av få människor på jorden som kan säga: ”Jag läste en av 1900-talets mest ökända erotiska romaner när jag var 17 och den förändrade mitt liv” och få det att låta som en helt rimlig del av en karriär inom popmusik.
Vi andra läste Sagan om ringen och fick för oss att vi skulle börja spela fantasyrollspel. Björk läste Georges Batailles Story of the Eye och tänkte ungefär: ”Det här. Det här är livsfilosofi.”
Det är faktiskt ganska logiskt. För Björk har alltid haft en särskild relation till begreppet normalitet. Hon verkar betrakta normalitet ungefär som vi andra betraktar en parkeringsböter: något som drabbar andra människor och som man helst inte vill ha med att göra.
Hon släppte sitt första album som elvaåring. När jag var elva försökte jag fortfarande förstå varför vuxna hade fjärrkontroller med så många knappar. Björk var redan på väg att bli en internationell artist.
Och så har vi Story of the Eye. Björk har beskrivit den som en favoritbok och pratat om den med en entusiasm som får resten av oss att känna oss väldigt otillräckliga.
Det är dessutom väldigt Björk att ta en bok från 1928, en bok som fortfarande är chockerande nästan hundra år senare, och komma fram till: ”Problemet med samhället är att människor inte stoppar tillräckligt konstiga saker i sina kroppar.”
Det är en filosofisk position. En fruktansvärd filosofisk position. Men ändå en position. Och någonstans där förstår man Björk bättre.
Folk har länge försökt göra henne till den där gulliga, excentriska lilla älvan som går omkring i naturen och pratar med fåglar. Men hon är inte en älva. Hon är mer som en vulkan som har gått på konstskola.
Det är stor skillnad.nHon har den där barnsliga förundran inför världen, men bakom den finns en person som verkar säga: ”Jag tänker göra exakt vad jag vill, och om ni tycker att det är konstigt får ni väl skriva en ledare om det.”
Det är kanske därför Story of the Eye betyder så mycket för henne. Inte för att den är snuskig. Det är den absolut. Men för att den vägrar bete sig. Den vägrar vara normal, väluppfostrad och lätt att placera i en bokhylla.
Precis som Björk.
Och det är kanske den verkliga lärdomen här. Vi behöver fler människor som är lite för mycket. Lite för högljudda. Lite för märkliga. Lite för besatta av sina idéer.För världen är redan full av människor som sitter i möten och säger: ”Vi kanske ska tona ner det lite.”
Björk har under hela sin karriär utmanat normer och etablerade förväntningar. Hennes fascination för Georges Batailles provocerande roman Story of the Eye illustrerar en ovilja att anpassa sig till konventionella samhällsstrukturer, vilket präglat hennes konstnärskap och personliga filosofi sedan hon inledde sin musikaliska bana som barn.
Istället för att ses som en harmlös excentriker bör Björk betraktas som en kompromisslös kraft som värdesätter det säregna och gränsöverskridande. Hennes förhållningssätt speglar en uppmaning till individen att våga vara kompromisslös, högljudd och egensinnig i en värld som ofta kräver anpassning och återhållsamhet.
