Jag gillar verkligen storyn om NTO. En kille från Marseille som går på Sziget, blir kär i elektronisk musik och sen bara hoppar över DJ-fasen och börjar producera direkt. Det är som att säga: ”Jag älskar mat, men jag skippar att laga den och går direkt på att bli Michelinkock.”
Sen har vi titlarna på hans låtar: Stratus, Cirrus… Vänta nu, han namnger sin musik efter molntyper? Killen gör elektronisk musik och har ändå lyckats smyga in ett geografilektion? Snart kommer tredje delen: Cumulus – ”en fläkt av hopp och en chans för solen att skina genom våra tunga livsmoln.”
Om Cirrus nu är ”ljus och vänd mot framtiden”- då är det väl bara att hoppas att framtiden har en fet basgång och att vi alla får stå under discokulans glittrande ljus och bara… försvinna in i musiken.
