Jag tycker den norska fotografen Torbjørn Rødland är intressant. Han tar ett fotografi och lyckas få det att kännas som att man har kommit in i ett rum precis tre sekunder efter att något hänt.
Rødland ger dig aldrig svaret. Han fotograferar kroppar, händer, ansikten, detaljer. Gamla människor, unga människor, olika människor. Dominant och underkastad. Ömhet och våld. Han säger egentligen: motsatser hör ihop.
Rødlands bilder ser först ut som fotografier. Sen tittar man lite längre. Och plötsligt känns det som att fotografiet tittar tillbaka på dig.
Han fotograferar människor som om de vore symboler. Men till slut inser man att symbolen är betraktaren själv. Man står där och försöker avgöra om det man ser är ömhet eller våld.
Och Rødland säger: ”Det beror på dig.”
Vilket är ett väldigt elegant sätt för konstnären att säga: ”Jag tänker fan inte hjälpa dig.”
