Egon Schiele, konstnärsgeni eller Wiens egen version av en kontroversiell TikTok-stjärna? Jag menar, killen målade sig själv i alla möjliga obekväma ställningar, med en blick som fick folk att undra: “Vad tittar han på egentligen?”
Skela på tyska heter “schielen” – han var basically originalet till dagens selfiedrottning som inte kan hålla blicken borta från kameran.
Och låt oss inte glömma erotiken. Schiele hade ett förhållande med Wally, hans musa och partner. De flyttade till en liten stad i Tjeckien, och byborna blev helt chockade.
Men det blir bättre – han blir anklagad för saker som idag skulle ge media en field day. Han sitter i fängelse och tänker: “Ok, livet suger, men jag kan fortfarande rita.” Och rita gjorde han.
När jag tänker på det, så är det lite som när man blir fast i Zoom-möten och istället för att gråta, börjar man rita kritiska karikatyrer av chefen. Skillnaden är bara att Schiele gjorde det med nakenhet och existentiell ångest, inte PowerPoint-punkter.
Och här kommer det ironiska: fastän han var skandalernas man, blev hans konst enormt uppskattad utomlands – Paris, Bryssel, Rom. Folk älskade hans verk.
Och det säger något om konstvärlden: du kan vara en total röra i hemstaden, men säljer du din ångest i rätt ram så blir du plötsligt kult.
Sen har vi Klimt. Hans mentor. Schiele var som en tonåring som träffar sin rockidol: “Wow, det är du som målade Kyssen? Jag dör här.” Fem år senare gör han sin egen tolkning och visar att han både beundrar och vill frigöra sig. Det är som att få ett fanbrev tillbaka från din idol, fast med mer blod, nakenhet och dramatik.
