Jag såg Desiguals nya kampanj: ”BORN TO DISOBEY”, med Vivian Jenna Wilson. Jag gillar budskapet. ”Var dig själv. Ignorera reglerna.”
Det är exakt vad jag behöver höra från ett modeföretag.
För inget säger individuell frihet som att 14 000 människor samtidigt får samma pressmeddelande och sedan går ut och köper samma T-shirt där det står BORN TO DISOBEY.
Kampanjen handlar om människans intuition och kreativitet i en alltmer algoritmstyrd värld. Jag känner igen mig.
Instagram visar mig en video på en punkare från Berlin. Jag tittar. Nästa video: en japansk synthmaskin från 1987. Jag tittar. Nästa: en man som bygger ett medeltida svärd i sin källare. Jag tittar.
Till slut tänker algoritmen: ”Okej. Den här människan har gett upp. Ge honom en video på en tax som åker skateboard.”
Och jag tittar naturligtvis.
Desiguals nya höstkollektionen innehåller denim, starka färger och okonventionella silhuetter. Och så kommer T-shirten. BORN TO DISOBEY.
Jag vill ha en sån.
Men jag vill bära den helt fel.
Jag köper BORN TO DISOBEY och följer alla regler. Jag kommer i tid. Jag betalar skatt. Jag sorterar mina sopor. Jag står i kö.
Folk tittar på mig och tänker: ”Vilken rebell.”
För bakom allt det där maximalistiska, robotar och färger och denim finns ändå en ganska enkel idé:
Gör något som inte förväntas av dig. Bär något som får folk att undra. Säg något som inte passar in i en algoritm. Och om roboten säger att du är fel…
Då kanske du äntligen gör någonting rätt.
