Intervju med Magnus Uggla från Söndagsöppet 1997. Ulf Larsson frågar: ”Ser du dig själv som provokatör eller rebell?”
Och Uggla bara: ”Nej, jag vill mest skriva lite mer än vanliga kärlekstexter.” Han beskriver sin metod: han skriver något lite inopportunt, och om folk blir förbannade blir han förvånad.
Det är en fantastisk svensk egenskap: att provocera och sedan spela helt oskyldig.
Ulf Larsson frågar också om han kan få in namn i texterna. Uggla: ”Man kan inte stoppa in vem som helst.”
Och det fina är att Uggla faktiskt erkänner att han skriver om texten trettio gånger. Folk tror att provokation bara är att säga något dumt högt.
Nej.
Magnus Uggla sitter alltså och finslipar förolämpningen i timmar. Det är hantverk.
Och det är nog därför han fortfarande känns relevant. Han behövde aldrig låtsas vara rebell. Han behövde bara säga saker som folk tänkte men helst ville slippa höra på familjemiddagen.
